Niklas Ekdal: En värld av konspirationer

Julafton 2026 kom tidigt för alla som går i gång på konspirationer. Har en skandal någonsin klätt av ett globalt etablissemang som Jeffrey Epstein-affären?

Länge försökte man värja sig för denna mörka historia. Inte nog med miljardärens brott – nu fortsätter förnedringen av offren genom sättet på vilket amerikanska myndigheter offentliggör materialet.

Överlevare kan identifieras medan mäktiga förövare skyddas i mängden.

Droppmatningen av gamla meddelanden utan kontext, från och till en extrem manipulatör, är som skapt för dagens informationsmiljö där inget är sant och allt är möjligt.

Den som aldrig skickat ett fånigt mejl eller träffat skumma typer kan kasta första stenen. Samtidigt är det ju en katarsis att denna Linkedin-kultur på anabola steroider blir exponerad. Ett par europeiska kungahus, den brittiska regeringen och en hel parad av inbilska makthavare får koka i sitt eget spad.

Om detta är representativt för någon ”elit” på bägge sidor av Atlanten så är vi illa ute. Bortom det osmakliga i att så många fortsatte byta tjänster med en dömd sexbrottsling och bedragare öppnar sig ett Dantes inferno av ekonomisk omoral.

Skamlöshet är på modet, och Sverige inget undantag. Har du till exempel blåst pensionssparare? Inget hinder för att vara med hos Fredrik Skavlan och bli viral bland unga som drömmer om snabba cash.

Matteläraren Jeffrey Epsteins stora upptäckt i livet var att normalt arbete inte lönar sig. Det som räknas är vem du känner. Kontakter är pengar, och pengar ger licens att behandla människor som förbrukningsvaror.

Ironin är förstås att han delade denna sjuka filosofi (och kvinnosyn) med sin kompis Donald Trump, som två gånger valts till USA:s president på löftet att ”dränera träsket”. Det är här affären blir verkligt relevant, och hoppet tänds om uppryckning. Utan ett minimum av stil och förtroende fungerar ju varken demokrati eller marknadsekonomi, allra minst finansbranschen.

I skuggan av Epsteinfilerna från epoken före metoo händer stora saker i den verkliga världen. Allra störst de senaste veckorna är kanske det folkliga upproret i Iran, med åtföljande massakrer och amerikanskt vapenskrammel.

Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att uppfatta USA:s president som den felande länken. Dels avleder han uppmärksamhet med militär upptrappning utomlands. Dels är Iran med 92 miljoner invånare det yttersta exemplet på ett samhälle där all tillit – vertikalt och horisontellt – har förbrukats.

Hur kittlande detaljerna kring Jeffrey Epstein än kan vara så är denna djupare fråga mer intressant. Vad gör dessa interiörer från cyniska nätverk i samhällets topp – och suget efter dem – med medborgares tilltro till systemet

Konspirationsteorier är ett gift, särskilt när de ser ut att bekräftas. Ingen indikator på länders hälsa är mer talande än den enkla frågan från World Values Survey: ”Kan man lita på människor i allmänhet?” Iran ligger i absoluta bottenskiktet, med bara 15 procent jakande svar. I USA är siffran runt 37 procent, i Sverige nära 70.

När den svenska kronan stärks och svenskt näringsliv går bra speglar det fortfarande denna sociala tillit, som i sin tur speglar begränsad korruption och en hygglig grad av jämlikhet.

Hut går hem, som det hette förr i tiden. Eller ”bilda dig, bete dig, bry dig”, som ledaren för Sveriges minsta parti brukar säga.