Niklas Ekdal: Rädda barnen från suget

Svensk politik är inte lika underhållande som amerikansk, och det ska vi vara tacksamma för. Ibland glimtar det ändå till, oavsiktligt, med inspiration från just USA.

Det roligaste utspelet på senare tid var handelsminister Benjamin Dousas kommentar till Frank-rikes förbud mot vitt snus: ”En attack på det svenska sättet att leva.”

Beskrivningen kom som en överraskning till och med för oss storsnusare, gamla nog att minnas Sveriges undantag från EU-reglerna om muntobak 1995. The Swedish way of life: frihet, jämlikhet, nikotin. I kontrast till den glädjelösa franska kulturen, får man förmoda.

”Hur kan man styra ett land som har 246 olika sorters ost?” undrade Charles de Gaulle. Hans efterföljare Emmanuel Macron måste fråga sig något liknande om Sverige: ”Hur kan man förstå ett land där identiteten hänger på 246 sorters snus?

Få saker har engagerat vår nuvarande regering mer i relation till EU än prillan. Delvis för att frågan uppfattas som folklig, säkert, men framför allt för att stora ekonomiska intressen står på spel. Snuset har hisnande vinstmarginaler, ger jobb och skatteintäkter samt reducerar det farliga rökandet.

Vad finns det att inte gilla?

Om man ska spela djävulens advokat, alltså Frankrikes, är svaret enkelt: marknadsföringen. Det vita snuset är gravt beroendeframkallande, och nyrekryteringen sker bland unga. Det hedrar faktiskt fransoserna att de inte vill släppa in ovanan på sina högstadieskolor, när rökningen ändå minskat kraftigt.

En fysisk parallell av större betydelse för folkhälsan är förstås maten. Storbritannien har förbjudit marknadsföring av skräpmat till barn. San Francisco i USA har stämt tillverkare av hälsovådliga livsmedel, med särskilt fokus på reklam riktad mot unga.

Sverige ligger efter här. Hälften av svenskarnas kaloriintag kommer från ultraprocessad mat, bland de högsta andelarna i Europa. Tror någon att halveringen av den redan låga matmomsen leder till ökad försäljning av morötter och havregryn?

När marknadsföring till barn slog igenom på allvar för sådär 50 år sedan handlade det om tv, tidningar och utereklam. Harmlöst med dagens mått men ändå omdiskuterat, eftersom de yngsta konsumenterna saknar impulskontroll och omdöme.

Smarta mobiler och sociala medier har exploaterat denna blotta till max. Barnhjärnan är rena drömmen för den som marknadsför kickar och kompisar (köp vårt smink så kommer de att gilla dig). Än värre är den beroendeframkallande tekniken i sig.

På 80-talet uppgav en tredjedel av 15-åriga flickor i Sverige att de kände sig deppade minst en gång i veckan. Nu är andelen åtta av tio. Det senaste decenniet har ångest, sömnbesvär och psykiatriska diagnoser exploderat. Om det finns en huvudmisstänkt bakom denna sorgliga utveckling så är det skärmen.

Sent omsider rör det på sig i frågan, både juridiskt och politiskt. Australien har förbjudit sociala medier för barn under 16 år. Frankrike, Spanien och Indonesien väntas följa efter.

En jury i Los Angeles har dömt Meta och Google till skadestånd för psykiska problem orsakade av deras algoritmer, i praktiken för en förlorad barndom. Även om förbud och regleringar aldrig är kul måste man välkomna detta skifte. Ju bättre marknadsföring och AI blir på att kidnappa unga hjärnor, desto viktigare att skydda dem. På sikt är det nödvändigt för ekonomin också.