Niklas Ekdal: Därför är djungelns lag "bad for business"

"Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden"

Den femteklassare som skrev så i en uppsats förtjänade högsta betyg. Antikens historiker hade sett och förstått det mesta, till exempel att styrelseskick rör sig i cirklar.

Om oligarker blir för korrupta gör människor uppror. Ett mått av folkstyre etableras, men efter ett tag glömmer man bort ansvaret, återhållsamheten och maktbalansen som friheten vilar på. Demagoger kliver fram, populism tar över. Till sist är tyranniet tillbaka och allt börjar om.

De mönster som greker och romare för 2 000 år sedan kunde observera över sekler utspelas nu timme för timme. Ett valresultat som i Ungern kan väcka hopp om att vi trots allt befinner oss i demokratins lovande fas. Desto mer pekar dock på motsatsen, särskilt nyhetskaskaden från Vita huset och korruptionen den maskerar.

Runt 2005 levde hälften av jordens befolkning i fullvärdiga demokratier, nu har andelen fallit till en fjärdedel. Ingen slump att den regelbaserade världsordningen krackelerat samtidigt.

När USA och Israel attackerade Iran förklarade folkrättsexperter att kriget var olagligt. Sveriges statsminister och vice statsminister liknade kritiken vid “seminarieövningar”. Som om FN-stadgan var en lyx för akademiska eliter som sjunger med änglarna.

Man kan begripa reflexen – rädslan att stöta sig med USA:s president – men den kommer inte att åldras väl. Och den ligger sannerligen inte i Sveriges ekonomiska intresse.

Dramatiken kring energimarknaden är en övertydlig illustration. Ett brott ursäktar inte ett annat, men utan kriget hade Iran aldrig fått för sig att kräva utpressningspengar i världens viktigaste farled. Prejudikatet riskerar att sprida sig till andra geografiska flaskhalsar.

Ekonomisk krigföring är vanligtvis mer subtil och komplicerad än så. Hormuzsundet är lättare att greppa än eskaleringen kring halvledare, jordartsmetaller, betalningssystem, leveranskedjor, tullar och andra områden där globaliseringen gått i baklås.

Processen började inte med Donald Trump. USA har länge använt sitt finansiella och informationstekniska övertag för att vinna strategiska fördelar. Det nya är hur andra – särskilt Kina – lyckas svara med samma mynt, samt graden av amerikanskt självskadebeteende.

Som tidskriften Foreign Affairs karakteriserar Donald Trumps styre:
“Varje administration måste bygga planet medan man flyger, men detta är den första som sliter slumpmässiga delar från motorerna på 10 000 meters höjd.”

Krigen i Mellanöstern och Ukraina är spektakulära belägg för en krisande världsordning. Stormaktskonflikternas ekonomiska aspekter får mindre uppmärksamhet. Kanske hänger det ihop med att vi ser världen ur europeiskt perspektiv. EU må ha ekonomiska muskler som frihandelsområde, men när det kommer till samlad politik lever vi i det blå.

Det är ingen naturlag att de negativa spiralerna måste förstärkas framöver. Alla tjänar på regler. Men man kan notera att folkrätten har gått i liknande cirklar som demokratin.

30-åriga kriget ledde till westfaliska freden 1648 som etablerade principen om staters territoriella integritet. Napoleonkrigen ledde till Wienkongressen 1815 som gav 100 år av maktbalans. Världskrigen ledde till FN-stadgan som förbjöd anfallskrig 1945.

Om sådana läxor reduceras till seminarier ligger både ekonomin och freden risigt till.