Ellinor Beckett: AP3-bråket – en storm i ett vattenglas

Mången börsintresserad har kliat sig fundersamt i huvudet när vissa aktier gått ned kraftigt utan nyheter – eller till och med efter en bra rapport.

Tidigt började det spekuleras; var det de stora utflödena ur pressade småbolagsfonder, ”dumma pengar” från utländska ETF:er – eller var det rentav sammanslagningen av AP-fonderna som gjorde att den förbättrade likviditeten i samband med rapportsläppen blev ett tillfälle att sälja av stora poster? Nu visar det sig att det var det sistnämnda.

En och annan småbolagsförvaltare har blottat sin frustration. AP3 har försvarat sig.

Jag var en av de som var skeptisk till hopslagningen av AP-fonderna – inte så mycket för att det var en så dålig idé på pappret – utan för att AP-fonderna fungerat väl, det vill säga gett god avkastning till svenskarna till en låg kostnad.

Den skillnad i förvaltning och den konkurrens mellan AP-fonderna som fler fonder innebar ansågs vara underordnad en lägre kostnad. När regionalpolitik och annat blandas in i besluten är det lätt att själva syftet, avkastning, hamnar i skymundan.

Men inte för själva kapitalförvaltarna. Och nu vill en av de överlevande AP-fonderna, den tredje, köpa vissa aktier och sälja andra.

Då prövas börsen igen

Att fonden ska ha så hög riskjusterad avkastning som möjligt gäller lika mycket om du rattar en gigantisk statlig pensionsfond eller en liten fond med många retailkunder.

Och om AP3 tror att ett gäng storbolag kommer att avkasta mer än ett antal småbolagsaktier, då är det ju AP3:s uppdrag att sälja aktierna de inte vill ha och köpa dem de tror på.

Det är inte säkert att ett långsammare säljförfarande hade varit bättre, med långa och utdragna nedgångar som följd. Klart är att småbolagsförvaltarna i ett sådant läge säkerligen hade haft en fördel gentemot privatsparararna. För i så fall kanske förvaltarna hade kunnat förekomma flödet.

De som sitter längst ifrån marknaden brukar vara sist på bollen. För AP3 gäller det såklart att avyttringarna ska göras så att deras fond tappar så lite i värde som möjligt. Att kalla försäljningarna ansvarslösa är överdrivet.

Det är som det är helt enkelt. Aktiemarknaden består av köpare och säljare. Om fler aktier är till salu än vad någon vill köpa – då kommer priset på aktien att sjunka. Det finns uppenbara för- och nackdelar med att vara både en stor och liten aktör.

Snart är det dags för en annan myndighetsövning som kan påverka börsen. Inom en snar framtid avgörs vilka svenska småbolagsfonder som får lämna PPM-systemet. Även det skulle kunna stöka till det, mer för vissa aktier än för andra, även om förutsägbarheten förmodligen är större i det förfarandet.

Till synes irrationella kursrörelser är ibland till ens favör, ibland går de en emot. Det är frustrerande när börsen agerar ”fel” enligt ens egen uppfattning och särskilt om man tvingas sälja. Men aktiemarknadens brister och kortsiktighet står en fritt att utnyttja till sin fördel. Det är en av många tjusningar med aktier.