Henrik Mitelman: Här utklassar USA – men under ytan tätnar kampen

De har AI, vi har regleringar. De säljer Iphone och mjukvara, vi kränger snygga kavajer och vin. De är dessutom självförsörjande på energi, medan vi ägnat oss åt självskadebeteende när vi avvecklade delar av kärnkraften i till exempel Sverige och Tyskland.

Häromdagen frågade jag Chat GPT om en jämförelse mellan Europa och USA ur ett ekonomiskt perspektiv. Ut kommer: ”USA är kapitalismens formel 1. Europa är ingenjörernas Tour de France.” Vilket dravel! Ett typiskt AI-svar utan egentlig mening, men som låter lite snitsigt och för tankarna till att amerikanerna är snabba med fin teknik medan vi cyklar på bergsvägar. Jaja. Men formel 1 leds minsann av europeiska stall som brittiska McLaren och italienska Ferrari. Man ska helt enkelt vara försiktig med generaliseringar om något så stort som kontinenters ekonomier.

Klart är att USA i dag har ett teknikförsprång i de magnifika 7, alltså de högst värderade bolagen: Alphabet (Google), Apple, Microsoft, Amazon, Nvidia, Meta (Facebook) och Tesla, följt av bland andra läkemedelsbjässen (med svenska anor) Eli Lilly.

Denna match tar USA hem med utklassningssiffror, men längre ner på listan, efter den absoluta toppen, är det en jämnare tävling, och här pratar vi fortfarande om de mest framgångsrika storbolagen i hela världen. Nestlé, LVMH, ASML, Roche, Novartis, Astra Zeneca med flera är minsann inga småskuttar. Och i segmentet därunder visar forskningen att det är en helt jämn företagsmatch och kanske en liten fördel för Europa faktiskt. Glöm inte att till exempel Tyskland har en massa fina så kallade Mittelstand, ryggraden i den tyska ekonomin med familjeföretag i mellanstorlek.

På makronivå är matchen ännu mer komplex. USA har en statsskuld på hisnande 124 procent av bnp, att jämföra med 87 procent för euroområdet (källa: Trading Economics).

USA har alltså lånat sig till en hel del av sina rikedomar, och ändå är delar av infrastrukturen på en mycket sämre nivå än den i Europa. Spanska vägar slår amerikanska med hästlängder.

Sedan har vi varumärket och vetskapen att framtidens vinnarländer finns bland dem som attraherar rätt människor och rätt företag med rätt villkor. USA har här slagit in på fel väg. Flera amerikanska företagsledare vittnar om svårigheter att rekrytera personal till USA, samtidigt som inte minst europeiska konsumenter tvekar inför amerikanska varor. I Sverige anger 83 procent att de kan tänka sig att välja bort amerikanska märken (källa: Novus). När konsumenterna röstar med fötterna ska man tänka efter.

För ett halvår sedan varnade det ikoniska varumärket Levi’s för att de ser ökad ”antiamerikanism” och McDo-
nald’s vd ser att ”the aura around America has dimmed a bit”.

Landet som alltid har attraherat de mest kreativa, energiska och smartaste människorna möter nu en annan verklighet. Bilder som kablas ut efter ICE-räderna i Minnesota (se The Economists bildreportage) ger de mest Amerikafientliga vatten på sin kvarn. Den lite väl apokalyptiska oron om inbördeskrig framstår plötsligt som ett mindre troligt men inte osannolikt hot. Och i demokratimätningar går USA i mer auktoritär riktning, vilket inte är så förvånande när domstolar politiseras och varken forskare eller tjänstemän vågar säga vad de tycker utan hänsyn till han som bestämmer.

Om Europa lyckas ta marknadsandelar i denna nya verklighet återstår att se. Byråkrati, höga skatter och en arbetsrätt som knappast gynnar risktagande talar emot Europa, men med lite tur och skicklighet kanske Europa ändå vaknar upp, och om några år tackar vi vicepresident JD Vance för att han läxade upp oss på sitt vulgära sätt. Hoppas, hoppas!