Henrik Mitelman: Tre lärdomar att ha med sig på börsen

Många känner sig kallade att tolka historien och gärna formulera snygga oneliners, som Mark Twain med sin Historien upprepar sig inte, men den rimmar.

Sedan har vi den svenske ekonomijournalisten Weje Sandén som dokumenterar historien, nu senast i nya boken Succéer & skandaler – 24 händelser som format näringslivet (förlag: Tre Redaktörer). Det är en sällsynt läsvärd bok för alla som vill förstå sin samtid genom en hälsosam blick i backspegeln.

Författaren tar oss med på en resa från Ivar Kreuger till dagens matadorer. Däremellan avhandlas bland annat Abbas ekonomiska succéer, Sveriges Greta Garbo (Erik Penser) och alla dessa fastighetsmiljardärer som kommer och går som tidens tecken. Det är succéer och skandaler, väl varvat och svarvat.

Vad kan vi lära av historien, så som den dokumenteras av Weje Sandén? Jag slås av tre delar:

För det första handlar det om betydelsen av enskilda individer som med sin charm, energi, orädda sätt eller intellekt förändrar historien, på gott och ont. Det är återvandrarna från USA som frälser oss med sina idéer. Men det är också Ivar Kreuger, en fantastisk entreprenör som lämnade efter sig dagens Hufvudstaden och en massa skulder och brustna löften om ständiga utdelningar till aktieägarna. Känns det igen?

In kommer Refaat El-Sayed, 50 år senare, som tog alla med storm, fram till dess att han inte gjorde det och allt började ifrågasättas, från doktorstiteln till affärsidéerna. Och på det glada 80-talet skapades otroliga förmögenheter. Carl-Eric Björkegren levde på stor fot och belånade sig upp till taknockarna. Många ville dricka champagne i hans villa i Diplomatstaden och njuta av Chagallmålningar och Millesstatyer. Klart att man kan låna ut pengar till honom! Mannen utstrålar ju framgång och var omvittnat charmig. Han är fortfarande svensk mästare i största personliga konkurs.

För det andra slås jag av vår förhoppning att vi alltför ofta tror att vi befinner oss i en ny tidsålder, att ”this time is different”. Weje Sandén har ett kapitel om it-bubblan i slutet av 1990-talet som en del av oss var med om och andra säkert hört talas om. Det var en fascinerande tid där den nya tekniken skulle frälsa världen på ett sätt som rättfärdigade vilka börsvärderingar som helst. Det är bara att köpa, eller som Alfred Berg skrev i sin analys om internetkonsulter på den tiden: ”No guts, no glory.” Och med den devisen kunde också Ericsson värderas till 147 gånger årsvinsten. Samtidigt har Expressen rubriken ”Grattis du som har Ericssonaktier”. Det markerade toppen.

Parallellt lyfter internetkonsultfirman Framfab till nya höjder. På sin topp värderades bolaget till 42 miljarder i dagens penningvärde, 30 gånger mer än när det noterades ett drygt halvår tidigare. Varje konsult värderades till 15 miljoner kronor, vilket borde resa frågan vad som skulle hända om de startar eget. Men få frågor ställdes och resten är historia. Notera att även långsiktiga och kloka investerarfamiljer, som Rausing och Wallenberg, hoppade på it-tåget med Framfab och Spray. Man ville inte bli frånåkt.

På drygt 2,5 år föll Stockholmsbörsen med nästan 70 procent och det tog 6–7 år innan börsen hade repat sig. Lärdomar i dag: För alla som lyckosamt köpt alla dippar under de senaste åren – grattis, men se upp!

För det tredje tänker jag att allt går i cykler. Ibland är det inne bland företagsledare att bygga konglomerat för att sprida risker. Sedan ska det renodlas och alla bolag bör koncentrera sig på en sak för att inte tappa fokus. Något rätt eller fel finns inte. Vinnaren skriver som alltid historien, men är framgång i detta avseende en slump eller frukten av en finfin strategi? Ingen vet.

Weje Sandéns bok lär mig att en dos ödmjukhet är påkallad för alla oss som skriver och surrar om börsen. Inget lyfter till himlen, något man ska tänka lite extra på i dessa haussade AI-tider. Och var försiktig med karismatiska män som lånar alltför mycket pengar till sina högtflygande projekt! Om det är för bra för att vara sant så är det sannolikt för bra för att vara sant.