Henrik Mitelman: Jobbapokalypsen – var god dröj!

Räntorna stiger, oljan kostar runt 100 dollar fatet och inflationshoten är tillbaka på centralbankernas radar. Ändå har Stockholmsbörsen knappt rört sig på senare tid. Det är fascinerande. Det känns ruskigt, men det hela går egentligen ganska bra.

Skillnaden i humör mellan aktiefolk och obligationsfolk är ovanligt stor. De senare ser stigande räntor, enorma statliga upplåningsbehov och inflation. Aktiefolket ser stigande vinster, starkare konjunktur och en investeringsboom driven av AI. Och vem vet – kanske blir det fred på jorden en vacker dag. Eller inte, skulle mr Bond invända. 

Båda kan ha halvrätt. Det har hänt förr.

Problemet är nämligen att både bra och dåliga saker driver upp räntorna just nu. Stark tillväxt och fler jobb är bra, men inflationsdrivande. Dyrare olja och stora budget­underskott är dåliga och inflationsdrivande. 

Till detta kommer AI.

I flera år har vi fått höra att artificiell intelligens ska göra oss effektivare och kanske arbetslösa. The Economist uppskattar nu i stället att AI hittills har skapat omkring en miljon jobb i USA.

Jobbapokalypsen – var god dröj! 

Men AI-boomen visar sig vara väldigt fysisk. Datacenter ska byggas, el produceras och elnät förstärkas. Halvledare ska tillverkas och koppar brytas. För allt detta behövs människor, maskiner och enorma mängder kapital.

Jag befinner mig i Örebro. Här har Epiroc omkring 3 000 anställda. Bolaget, som knoppades av från Atlas Copco år 2018, tillverkar bland annat maskiner för gruvindustrin. Orderingången steg organiskt med 13 procent under det andra kvartalet.

Det låter inte särskilt mycket AI. Men koppar behövs till elektrifiering, datacenter och elnät. Gruvorna behöver maskiner. Epiroc, Sandvik och några till säljer dem.

Alla letar efter nästa Anthropic. Det kan vara klokt att också leta efter dem som säljer spadarna.

Samma sak händer i Finland. Landet kallas numera ”Europas Texas” efter den våg av AI-investeringar som är på väg. Google ska, som bekant, investera 13 miljarder euro i Finland och har dessutom tecknat ett långt elavtal med Fortum.

Fortum rusade på beskedet. Det gjorde även Nokia och byggbolaget YIT. Till och med skogsbolaget UPM drogs med. Grattis Finland! Man kan också undra hur det påverkar våra elpriser, men det är en annan femma. 

En stor europeisk AI-nyhet fick alltså ett gammalt kraftbolag och ett byggbolag att rusa.

Sedan finns förstås en liten hake. En avhoppad med­arbetare på Anthropic hävdar att risken för att AI utrotar mänskligheten inom det kommande årtiondet är åtminstone 10 procent. 

En kollega till honom, som fortfarande arbetar kvar, svarade att han tror att risken är ännu högre.

Det låter bekymmersamt. För placeraren är problemet mindre. Om mänskligheten ändå ska utrotas är våra inflationsbekymmer och annat av ringa betydelse.

Fram till dess måste investeringarna finansieras.

Företagen ska finansiera AI-boomen samtidigt som stater lånar väldiga belopp. Du och jag ska i slutändan betala kalaset. Och plötsligt har kapitalet blivit dyrt igen. Den som kan sin finanshistoria tänker möjligen på USA 1994. Federal Reserve höjde räntan, obligationspriserna föll och börsen sjönk. 

Det betyder inte att historien upprepar sig. Men föreställningen att dagens höga långräntor bara är ett tillfälligt irritationsmoment kan visa sig farlig.

På riktigt lång sikt tror jag fortfarande på motsatsen. Om AI gör läkare, ingenjörer, jurister och ekonomer betydligt mer produktiva kommer kostnader att pressas och välståndet att öka.

Men först ska allt byggas.

För investerare är det en påminnelse om värdet av globala megatrender. Vi vet väldigt lite om nästa kvartal. Där-emot vet vi att världen behöver mer el, mer datorkraft och sannolikt mer koppar. Det gör bolag som Epiroc, Sandvik och Fortum intressanta, även om ingen av dem har AI i namnet.

AI finns i molnet. Men molnet behöver kärnkraft från Finland, koppar ur marken, maskiner från Örebro – och väldigt mycket pengar. Helt molnfritt är det inte på AI-himlen.