Nyårslöftet för vägarna: Bromsa suvboomen

I många år har bilar blivit tyngre och större, i en trend som kallas ”carbesity” eller ”autobesity” – kort sagt bilfetma.

Efter 70-talets oljekriser bantades faktiskt bilarna med i snitt 20 procent. Men effekten blev, som för de flesta bantare, kortsiktig och övergående. I mitten av 80-talet hade minnet av kriserna förbleknat och bilarna började lägga på sig vikt – egentligen helt ologiskt, men vem har sagt att bilindustrin alltid agerar logiskt?

Sedan början av 2000-talet har bilars genomsnittliga vikt ökat med 20–30 procent. En nedslående bekräftelse på trenden med viktökning kom häromveckan när nya, eldrivna Porsche Cayenne lanserades.

Redan basversionen har en tjänstevikt på 2 525 kilo, medan turbovarianten väger 2 645 kilo.

Så mycket har en Porsche aldrig vägt förut.

Enbart batteriet i Cayenne väger nästan lika mycket som hela Porsche 356 SL från 1951 (600 respektive 640 kilo).

Men så står SL för ”sport leicht” också.

Nu är Cayenne alls inte värst. Mercedes G580 väger runt 3,1 ton (uppgifterna varierar något), vilket bland annat innebär att den bara får lasta 400 kilo om det ska köras på vanligt B-körkort.

I sammanhanget får vi aldrig glömma den miljöprofilerade Volvo EX90, som har en tjänstevikt på 2 725 kilo.

För att transportera en, ibland två personer?

Man behöver inte fundera länge för att inse att detta är vansinne, både vad gäller miljö och säkerhet. Även om avgaserna från en elbil är noll, så är det knappast energieffektivt att använda så mycket död materia för transport av några få människor.

Volvo 240 kombi, som klarade de flesta transportbehov, vägde i sin allra tyngsta version 1 480 kilo – alltså drygt 1,2 ton mindre än EX90.

Alla bilar har blivit tyngre, vanliga mellanklassbilar också, men de senaste åren har den genomsnittliga viktökningen formligen exploderat.

Bakom det ligger främst två trender: suvar och elbilar.

Suvar har helt tagit över marknaden sedan trenden startade mot slutet av förra århundradet. I Europa hade suvar 11 procent av marknaden så sent som 2010, men 55 procent i fjol – och andelen bara ökar.

Suvar har slagit ut främst den traditionella kombin. Notera att den forna kombimästaren Volvo bara har en enda kombimodell till försäljning i Sverige – V60. Resten, förutom nyligen lanserade ES90, är suvar.

Övervikten innebär givetvis högre energiförbrukning, oavsett drivmedel, men suvar utgör också en fara för andra trafikanter. I USA ökade antalet dödade fotgängare med 75 procent mellan 2010 och 2022, till 7 522, och även om siffran sjunkit en aning de senaste åren ligger den kvar på mycket höga nivåer. En mycket viktig förklaring, enligt samstämmiga experter, är det ökade antalet suvar på vägarna.

Det handlar dels om den högre vikten, dels biltypens högre front. När fronten höjs 10 procent ökar skaderisken med 30 procent – och vartannat år har bilars fronter ökat med i snitt en centimeter.

Ett ytterligare problem är att suvar också är stora. En undersökning från Easypark visar att bredden på bilar i Sverige ökat med nästan 6 centimeter de senaste tio åren och snittbredden är nu en bra bit över 180 cm, medan längden växer mot 5 meter eller mer.

Det gör att många bilar i dag inte ryms i p-platser utformade för 20 år sedan.

Ovanpå allt detta gör bilindustrin sedan ett – åtminstone i mina ögon – rejält tankefel.

När den ska satsa på elbilar blir modellen inte sällan en suv. En redan tung bil förses då med ett oerhört tungt batteri.

Det betyder att det krävs ännu mer energi för att driva bilen. Det hade varit mycket smartare att satsa på en låg, aerodynamisk design – om det nu är bättre räckvidd man är ute efter.

Då görs nästa tankefel: eftersom räckvidden är så viktig för bilköparna stoppar man in ännu tyngre batterier, som gör bilarna ännu mindre energieffektiva.

Det finns motkrafter ute i världen. Paris har trefaldigat p-avgifterna för stora bilar, vilket har minskat antalet suvar på gatorna med två tredjedelar. Frankrike och Norge har infört beskattning efter vikt. Så marknaden måste styras med politiska beslut.

Vi bilköpare har naturligtvis också ett ansvar. Det är vår efterfrågan som driver bilindustrin att tillverka de bilar som kunderna sedan köper.

Men det är naivt att tro att vi bilköpare plötsligt och frivilligt skulle överge suvtrenden.

Någonstans hade man, även om det förmodligen också är övermåttan naivt, önskat att också bilindustrin frivilligt försöker ta ett eget ansvar för de produkter den sätter ut på gator och vägar.

För så här kan det inte bara fortsätta. Då kommer bilfetman att knäcka hälsan på oss.

Vad sägs om ett nyårslöfte?