Så tog den osynliga handen över våra liv

När Adam Smith skrev sitt epokgörande verk Nationernas välstånd, som fyller 250 år i år, var marknaden en högst påtaglig plats: ett larmande torg där människor möttes för att köpslå. Priser sattes genom förhandlingar i realtid. Det berättas att den unge Adam Smith, från sitt fönster i barndomshemmet, hade utsikt över just en sådan marknadsplats.

Adam Smiths metafor om den osynliga handen anses ha lagt grunden till den moderna nationalekonomin, där utbud, efterfrågan och marknadsjämvikt är centrala begrepp. Men teorin om den osynliga handen är en efterhandskonstruktion, menar Jenny Andersson, professor i idéhistoria vid Uppsala universitet.

– Adam Smith skrev inte om den osynliga handen som en teori. Han använde begreppet som en metafor vid några tillfällen i sina verk, och det har gett upphov till ett par hundra år av diskussion om vad han egentligen menade.

Osynliga handen blev en teori

Förenklat finns det en filosofisk och en ekonomisk tolkning av den osynliga handen. Jenny Andersson menar att den filosofiska tolkningen ligger närmare den ursprungliga.

– Adam Smith var grundad i ett teologiskt betraktelse sätt. Moral economy, som han skrev om, var vid den här tiden ett uttryck för en moralfilosofi som ytterst kommer från teologin.

På 1700-talet skrev teologerna om Guds hand och den osynliga handen kan således syfta på Guds vilja. Att Adam Smith skulle ha velat formulera en teori om ett automatiskt allokeringssystem, byggt på en osynlig ekonomisk logik, är mindre sannolikt, enligt Jenny Andersson.

Den tolkningen introducerades ungefär 150 år efter Adam Smith, när uttrycket anammades av den neoklassiska skolan, som länge varit dominerande inom nationalekonomin.

– Genom ett antal olika ekonomvetenskapliga utvecklingslinjer, inklusive den neoklassiska teorin, har man skilt ut marknadstanken från de moralfilosofiska tankegångar som var helt centrala för Adam Smiths föreställning om den osynliga handen. Och i stället har vi kvar den här mekaniska logiken. Den är, för mig, inte mindre moralisk, säger Jenny Andersson.

Hon tar den aktuella debatten om miljardärsskatt som ett exempel på att marknadsbegreppet inte kan frikopplas från moraliska eller politiska antaganden.

Marknadens politiska dimension

Hans Kjellberg, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, delar Jenny Anderssons uppfattning. Han tillägger att det inte bara är en fråga om höger och vänster, utan om olika kultursfärer: Hur ställer sig samhället till surrogatmödraskap, gåslever eller cannabis?

– Marknader har en politisk dimension, det kommer man inte undan. Det finns en föreställning om att marknaden på något sätt är apolitisk. Och den kan framstå så när vi alla är överens, men marknaden har alltid en politisk dimension, säger han.

Inte desto mindre har den neoklassiska, idealiserade föreställningen om marknaden som en värdeneutral mekanism för optimal fördelning fått starkt genomslag. Studenter i nationalekonomi får höra att ”verkligheten inte alltid stämmer överens med modellen”. Kanske hade de då varit rimligare att vända på resonemanget: modellen fångar inte verklighetens komplexitet.

Modellen är en renodling som gör det möjligt att studera grundläggande mekanismer på marknaden. Den behöver inte förstås som ett recept för hur marknaden ska organiseras. Dessutom finns inte marknaden med stort M. I praktiken samexisterar många olika sorters marknader, poängterar Jenny Andersson.

Parallellt med den globala finansmarknaden (som också är flera) finns lokala rekoringar – och en massa andra marknader för olika syften.

Många marknader

Förra året bildade Handelshögskolan i Stockholm forskningscentret Philosophies of Markets, där Hans Kjellberg är föreståndare. Pluralformen i namnet berättar vad det handlar om: marknaden är inte en idé, utan flera. Mycket har också hänt under de 250 år som gått sedan Adam Smith skrev sin bok.

En tydlig förändring, enligt Hans Kjellberg, är att marknaden har blivit mycket mer abstrakt.

– Graden av abstraktion har ökat i takt med marknadens geografiska expansion. Marknader har kopplats samman och blivit regionala, nationella, internationella och så småningom globala.

En konsekvens av marknadens geografiska expansion är framväxten av mellanhänder, så kallade intermediärer, vars tjänster gett upphov till separata stödmarknader för de underliggande varu- och tjänstemarknaderna. Exempel på stödmarknader kan vara allt från finansiella och juridiska tjänster till digitala handelsplattformar, eller det klassiska varuhuset.

– Hela deras existens handlar om att erbjuda tjänster som smörjer marknadsmaskineriet. Så det har liksom blivit lager på lager av marknader. En del av de här marknaderna har senare fått ett eget liv, säger Hans Kjellberg.

Tidiga informationsregimer

Ett standardverk som beskriver utvecklingen är William Cronons bok Nature’s Metropolis: Chicago and the Great West, som skildrar hur jordbruket i Mellanvästern och Chicagos urbanisering utvecklades parallellt.

Hans Kjellberg tycker att boken, som utkom 1991, är en av de bästa som skrivits för att visa på hur geografi, teknologi och utvecklingen av institutioner och regelverk samverkar. Boken beskriver bland annat hur en spannmålsbörs växer fram.

När volymerna ökade, till följd av jordbrukets teknologiska utveckling och järnvägens expansion, blev det opraktiskt att handla med säckar. Då övergick handeln till bulkförsäljning mot inlämningskvitton – en frikoppling från den fysiska varan.

För att systemet skulle fungera behövde man standardisera och kvalitetsbedöma varorna. Ett omfattade klassificeringssystem växte fram för olika spannmålssorter och kvalitetskriterier. Inspektörer tillsattes. Allt för att säkerställa att tio kilo rött vintervete var just tio kilo rött vintervete.

– Det är ett tidigt exempel på vad jag brukar kalla för informationsregimer. Moderna marknader är helt beroende av sådana system som gör det möjligt att jämföra varor och tjänster på ett enkelt sätt, säger Hans Kjellberg.

Information leder vägen

Finansmarknaden – eller snarare finansmarknaderna –har enligt Hans Kjellberg de mest välutvecklade informationsregimerna. Så fort man köper eller säljer får man, automatiskt, en ny uppdaterad bild av marknaden.

De flesta marknader är långt ifrån lika transparenta som aktiemarknaden, och det är betydligt svårare att veta det rätta värdet på en produkt eller göra prisjämförelser.

Pensionärsorganisationen PRO har sedan början av 1990-talet följt prisutvecklingen på mat utifrån en standardkorg, och med internet har det tillkommit prisjämförelsesajter. Men digitaliseringen har inte bara bidragit till ökad transparens.

– De nya digitala plattformsmarknaderna är oftast intresserade av att monopolisera informationen, säger Hans Kjellberg och tar Netflix som exempel.

I en avhandling som läggs fram i juni har en av hans doktorander, Lily Lu, studerat Netflix inträde på den euro peiska marknaden och den långvariga konflikten om bolagets ovilja att offentliggöra sina strömningsdata. Netflix är bara ett av många exempel på plattformar som låser in och monopoliserar användarnas data.

Den neoklassiska tolkningen av den osynliga handen utgår från transparens och symmetri, det vill säga att alla aktörer har samma kunskap samtidigt. Men på 250 år – trots all teknisk utveckling – har den utgångspunkten inte realiserats i praktiken.

– Det är fortfarande något slags rosa dröm att vi ska ha fullt transparenta marknader. Jag tror inte vi kommer dit.

Inte en osynlig hand – utan flera

Det finns alltid intressen att hålla tillbaka viss information, säger Hans Kjellberg.

Sedan Adam Smiths tid har marknaden blivit både mer abstrakt och mer allenarådande. På så vis har den kanske till och med ersatt Gud. Hans Kjellberg kallar det för marknadssamhället: allt fler av livets områden organiseras av en marknad, eller lager av marknader – från börsen och e-handelsplattformarna till den lokala mataffären, som är slutstationen för en lång kedja av leverantörer och grossister.

– Vi förleds lätt att tro att marknader liksom följer en naturlag, att de på något sätt är naturliga konsekvenser av att människor köper och säljer. Vi bortser från allt det här osynliga arbetet som pågår i bakgrunden för att få marknader att fungera.

– Den osynliga handen är i själva verket många osynliga händer – eller osynliggjorda händer, säger Hans Kjellberg.

Ibland krävs matchning

Samtida nationalekonomer, som 2012 års mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne, Alvin Roth, har rört sig från neoklassikernas ensidiga fokus på priset som marknadens grund. I dag är Alvin Roth verksam vid Stanford i Kalifornien.

När han disputerade för 50 år sedan var han en pionjär inom marknadsdesign, en disciplin som utvecklar system för ”stabila allokeringar” i situationer där prissättning inte räcker för att åstadkomma optimal marknadsjämvikt.

Det kan till exempel vara inom områden där det av etiska skäl inte går att sätta ett marknadspris. Organhandel är ett sådant fall. När en donator och en mottagare av en njure ska matchas krävs algoritmer som bygger på andra variabler än pris. Dessa marknader kallas för just matchningsmarknader.

– På börsen eller råvarumarknaden gör priserna hela jobbet. Men på arbetsmarknaden till exempel finns det inget enhetligt pris för exempelvis journalister, utan du har att göra med specifika individer. När det gäller högre utbildning räcker det inte att kunna betala för att studera vid Stanford, du måste också bli antagen. Och Stanford kan inte fullt ut styra vem som kommer, eftersom vi måste konkurrera med exempelvis universitetet i Stockholm.

– Så det här är marknader som är lite som äktenskap, säger Alvin Roth.

Det handlar om en unik och optimal matchning mellan två parter, inte om att sälja en vara till högstbjudande.

Alvin Roth beskriver sig själv som en ekonomins ingenjör. Han använder sig i grunden av en matematisk modell som utvecklades av Lloyd Shapley 1962.

– Mycket av mitt arbete bygger på den, och Lloyd Shapley och jag delade Nobelpriset 2012. Men under lång tid betraktades inte matchning som en del av ekonomin, framför allt inom Chicagoskolan [neoklassisk och marknadsliberal, reds. anm.] fanns uppfattningen att ekonomi handlar om prissättning.

Otillräcklig modell

I dag blir det allt tydligare att den neoklassiska jämviktsmodellen är otillräcklig för att lösa alla resurs och allokeringsproblem.

Marknadsdesign kan då även användas till att hantera så kallade marknadsmisslyckanden.

– En definition av marknadsmisslyckande är en marknad som inte passar in på Adam Smiths modell, säger Alvin Roth och förklarar:

– Tänk dig att jag sitter på en teknologi som gör någonting värdefullt, men som förorenar luften. Jag tillverkar min vara, och folk köper den. Men du är inte intresserad av vad jag tillverkar, du är bara intresserad av att kunna andas ren luft. Problemet är att du inte är en del av transaktionen. Ändå påverkar den dig, eftersom du måste andas luften som vi förorenar.

– Ett marknadsmisslyckande innebär alltså att den osynliga handen inte kan förväntas göra sitt jobb, eftersom människorna som handlar på marknaden inte är desamma som människorna som påverkas av den.

Tydliga begränsningar

Det är detta som nationalekonomin benämner externa effekter. För att hantera sådana behövs politiska styrmedel som anpassar marknadens utfall till samhällets mål. I det beskrivna fallet behövs en skatt på koldioxid eller liknande för att prissätta även luftföroreningarna, menar Alvin Roth.

Marknaden, i sin grundläggande form, har tydliga begränsningar. Bland annat, menar Alvin Roth, är den bättre på att använda resurser effektivt än på att skapa jämlikhet mellan människor som använder dem.

Vad innebär det för den osynliga handen – är den fortfarande relevant?

– Adam Smiths idé om hur människor beter sig på marknaderna är förmodligen fortfarande relevant. Men det är ganska tydligt att dessa marknader ägs av företag och inte av osynliga händer. Marknader har varit fantastiska för att bygga mänskligt välstånd, säger Alvin Roth och konstaterar:

– Marknaderna är inte problemet. Men de löser inte alla våra problem.