Stenbecks enkla regel: Ny teknik vinner alltid

I år är det 24 år sedan finansmannen Jan Stenbeck hastigt och oväntat avled, blott 59 år gammal. Kvar lämnade han ett affärsimperium som omfattade investmentbolaget Kinnevik, teleoperatörerna Tele 2 och Millicom, mediebolaget MTG, tv-koncernen Viasat, tidningskoncernen Metro, investmentbanken Invik, callcenterbolaget Transcom och skogskoncernen Korsnäs. Bland annat.

Jan Stenbecks död kom som en chock för den närmaste kretsen. Styrelsen, dotterbolagscheferna och inte minst familjen Stenbeck försäkrade att showen skulle fortsätta och att det var business as usual som gällde. Strategin låg fast och imperiet stod stadigt trots att företagsgruppens reformator och chefsideolog försvunnit.

Ytterligare 24 år senare klingar de där orden tämligen falskt. Korsnäs har sålts till Billerud, MTG har gjorts om till gamingbolag medan Tele 2, Millicom och Viaplay har fått nya, utländska ägare. Allt medan Kinnevik klippts ned till att vara en investerare helt inriktad på onoterade digitala bolag.

Inget var heligt

Är det något Jan Stenbeck illustrerade – både under sin livstid och efter sin död – så är det att inget är heligt. Han hade en osentimental inställning till affärer. Misstag och misslyckanden var oundvikliga när man startade nya bolag eller gick in på nya marknader. Det som inte levererade avkastning tillräckligt fort slaktades.

Förändring är inte ett övergående stadium utan ett konstant tillstånd.

– Jan Stenbeck var först i Sverige med den insikten. Han insåg att ekonomin, politiken och inte minst tekniken totalt skulle förändra förutsättningarna. I samhället såväl som i näringslivet, säger Per Andersson.

Jan Stenbeck var 30 år när han greppade rodret i det familjekontrollerade börsbolaget Kinnevik. Omstöpningen var lika snabb som hårdhänt. Ut åkte stål och skog – in kom mobiltelefoni, satellit-tv och reklamradio. Det var inte Jan Stenbeck som monterade ned det svenska folkhemmet, men han gjorde sin entré samtidigt som det började knaka i fogarna.

– Jag kallar det för en övergång från stabilt till labilt. På 1900-talet byggde vi för evigheten. Sedan föll Berlinmuren, marknaderna avreglerades, digitaliseringen inleddes och globaliseringen tog fart. I dag har alla insett att ständig förändring är det nya normaltillståndet – oavsett om vi njuter eller lider av dess konsekvenser, säger Per Andersson.

Han vågade ta risker

Hans biografi Stenbeck – ett reportage om det virtuella bruket gavs ut första gången år 2000 och återutgavs 2025 i en uppdaterad version med den nya undertiteln En biografi över en framgångsrik affärsman. Inte lika klatschig som den förra, men desto mer pedagogisk. Dagens Tiktokskrollande, Netflixbingetittande och Storytelstreamande mediekonsumenter behöver först och främst upplysas om vem Jan Stenbeck var innan de kan ta till sig storyn. För vilken story det är! Den dramaturgiska bågen med den unge Jan Stenbeck som manövrerar ut sina systrar, bygger ett miljardimperium för att sedan äta och dricka sig till döds i skriande ensamhet har tydliga drag av grekiskt drama. Men det är också ett mustigt tidsdokument. Om ett samhälle som snabbt tvingas till anpassning när omvärlden förändras. Och en ekonomi som går från monopolism till liberalism.

– Jan Stenbeck formulerade det som att han skulle vara den som snappade upp företeelser som de flesta såg komma men samtidigt kämpade emot. Där och då läge att etablera sig på en ny marknad till en låg kostnad. Det var ett risktagande. Ibland lyckades det.

Att näringslivsbiografier blir återutgivna och till och med filmatiserade (tv-dramat Stenbeck sändes på SVT förra året) hör inte till vanligheterna. Att Per Anderssons bok har lyckats med bådadera är ett gott betyg. Men så är Stenbeck något av en svensk faktaklassiker. Kanske för att Per Andersson aldrig betraktat sig själv som journalist specialiserad på ekonomi eller kultur. Han är både och. Det ena utesluter inte det andra.

Ställde till med upptåg – skydde offentligheten

Jan Stenbeck var en kontroversiell, för att inte säga polariserande, gestalt i 80- och 90-talens Sverige. Somliga avskydde honom och förknippade honom med hänsynslös kapitalism – andra högaktade hans förmåga att utmana etablerade sanningar och bryta konventioner.

– Det var extremt vilken uppmärksamhet Jan Stenbeck väckte i den svenska offentligheten. Det var också lite gulligt. För samtidigt som han älskade att skapa debatt och ställa till med upptåg jobbade han hårt på att inte synas. Han skydde offentligheten och ställde bara upp på ett fåtal intervjuer.

Men för Per Andersson ställde den skygge affärsmannen upp. En enda gång. Motvilligt, ska sägas och inte utan en hel del övertalning och interndiplomatiska turer. Per Andersson jobbade som reporter på Expressen och det pågick en maktkamp i det börsnoterade TV4. Med politiska allianser och finansiell finurlighet lyckades Jan Stenbeck inte bara bryta sig in utan också manövrera ut huvudägaren Investor från TV4. En stor personlig triumf för Jan Stenbeck, som ärvt misstron mot Wallenberg av sin pappa Hugo Stenbeck. Wallenberg var det gamla, statiska Sverige. Jan Stenbeck såg sig som det nya, dynamiska. En av flera dualiteter som rymdes inom hans voluminösa person. Han föddes rakt in i den svenska näringslivssocieteten, studerade vid Harvard och fick ärva ett börsbolag men betraktade sig själv som en outsider. Han allierade sig hellre med sossar än moderater. Det något ålderdomliga begreppet motvalls var centralt för Jan Stenbeck.

Hur allt började

När Per Andersson till slut fick svar ja på sin intervjuförfrågan var det inte utan förvåning. Dels över att han faktiskt lyckades landa en intervju, dels över att Jan Stenbeck var så pass lättpratad som han var när man satt ner tillsammans mellan fyra ögon.

– Jag fick flyga ner till Jan Stenbecks hem i Luxemburg, som kallades Farmen, där intervjun gjordes. Han var fantastiskt rolig att intervjua. Enormt uttrycksfull, intelligent och charmig.

Intervjun i Expressen utökades till en serie artiklar. Därifrån var steget inte långt till ett bokprojekt. Per Andersson intervjuade Jan Stenbecks medarbetare, lusläste gamla pressklipp, gick igenom årsredovisningar och styrelseprotokoll. Resultatet blev en reportagebok som blivit något av en ekonomijournalistisk klassiker – skriven av en kulturjournalist. De senaste 20 åren har Per Andersson jobbat på SVT, som redaktör på Kulturnyheterna. Dagens Kinnevik har han ingen vidare insyn i. Det var länge sedan han släppte Jan Stenbeck mentalt.

– Men jag läste Jan Almgrens bok Imperiet de ärvde förra året. Den var bra!