Strage vill ha en monstertruck med eldslågor
Fredrik Strage går på ”Monster Jam” och drömmer om en egen Grave Digger med slimegröna eldslågor.
”Gul bil!” ropar min son och slår mig på armen. Vi brukar roa oss med den leken när vi är ute på stan. Och det är alltid han som vinner. Inga gula bilar undgår hans blick och nu har han fått syn på en taxi utanför Friends Arena (som jag har lika svårt att kalla Strawberry Arena som jag har att kalla Globen något annat än Globen).
Under de senaste åren har leken blivit allt svårare. Mellan 2016 och 2025 minskade antalet registrerade bilar som var gula eller ljusgula från 84 216 till 68 773, enligt Transportstyrelsen. De gula bilarna utgör bara en procent av det totala antalet. Så gott som alla är vita, svarta eller grå.
Deras däck är två meter höga och deras fans är ungefär hälften så långa.
Men nu ska vi inte se vanliga bilar. Min son fyller nio och jag överraskar honom med högoktanig motorunderhållning. "JAAA!" utbrister han när vi gått in på Friends Arena där han ser att innerplan är täckt av jord och att skärmarna i taket blinkar "MONSTER JAM".
Vi sätter oss och mumsar på en påse bilar i väntan på att showen ska börja. Snart hörs ett muller som om Solna vore på väg att utplånas av en jordbävning och sedan gör de enorma monstertruckarna entré. Deras däck är två meter höga och deras fans är ungefär hälften så långa. För det är fordonen som är idolerna här (inte förarna även om de får artiga applåder och blir intervjuade av en kommentator).
Fyra av de sju monstertruckarna är designade som superhjältar (Thor, Iron Man, Spider-man och Black Panther), en har grävskopa och kallas JCB Digatron efter traktortillverkaren som sponsrar sporten ("Gul bil", säger junior klappar mig på armen) och tre är klassiska Monster Truck-modeller: tjuren El Toro Loco (som svensken Peter Nyman rattar till tonerna av Dick Dales "Misirlou"), urtidshajen Megalodon (komplett med fenor och huggtänder) och det grönlila zombieåket Grave Digger (som river upp lera till George Thorogoods blueslåt ”Bad to the bone”). Min son älskar Megalodon. Jag föredrar Grave Digger. Vi har byggt båda i Lego.
"Det finns bara ett sätt att stoppa den. I munnen", sa en gång reklamen för godisbilen som vi trycker i oss. Inget kan stoppa monstertruckarna. Förutom när de hamnar uppochner efter att ha försökt slå en bakåtvolt. Vi drar efter andan när El Toro Loco välter men Peter Nyman vinkar från förarhytten att allt är lugnt.
Det är en gåta att människor som ställer skyhöga designkrav på sitt boende inte bryr sig ett smack om utseendet när de gör sitt livs näst största inköp.
När monstertruckar blev populära på åttiotalet var ett givet inslag under varje show att låta de kolossala kärrorna mosa mindre bilar under sina däck. Den traditionen upphörde efter att åskådare träffats av flygande skrot (en sexårig amerikansk pojke dog 2009). För säkerhets skull är de främre raderna på läktaren tomma. Lyckligtvis kan vi känna doften av bensin, jord och bränt gummi. Vi ger ifrån oss ett imponerat "WOOOSH" när den fem ton tunga Megalodon flyger upp i saltomortal likt en späckhuggare på Seaworld.
"Pappa, kan vi köpa en monstertruck?" frågar min son.
"Vi har ju Lego-modellerna", säger jag.
"Nej, en riktig."
Och det vore förstås mäktigt att gasa genom stan i en jättebil utformad som en urtidshaj. Lite svårt att fickparkera utan att platta till medtrafikanter, bara. Men trots att jag haft körkort i 33 år har jag aldrig varit i närheten av att köpa en bil. Det beror inte på att det är dyrt att ha bil i Stockholms innerstad. Det beror inte heller på att jag älskar att åka tunnelbana. Det beror på det undermåliga utbudet.
Alla moderna bilar har tråkiga färger och aerodynamisk form med rundade hörn, trubbig front, upphöjd bakdel. Miljö- och säkerhetstänk har gjort bilar så visuellt menlösa att de inte längre tillför något i stadsbilden. Den enda moderna modell som väcker något som helst habegär hos mig är den söta Mini Coopern. Den har i alla fall en identitet. Något liknande kan sägas om Teslas Cybertruck även om dess identitet numera är nazistisk.
Det är en gåta att människor som ställer skyhöga designkrav på sitt boende inte bryr sig ett smack om utseendet när de gör sitt livs näst största inköp. Om jag ska lägga över en halv miljon på en bil vill jag ha en Grave Digger med slimegröna eldslågor. Eller en Ford Falcon XB, som Mad Max körde i "The road warrior". Eller en vit Mustang, som Lana Del Rey sjunger om. Eller i alla fall en gul som gör någon glad.
LÄS MER: Strage ser Kite och söker vård
LÄS MER: Lynchstämning när Strage väljer låtar
LÄS MER: Strage om när Dylans skärmtid bör begränsas
LÄS MER: När Strage betalade för att träffa Linda i Älvsjö