Tredje vågen – hoppet för Sverige i AI-racet

Det är mitten av juli när AI-bolaget Lovable förvandlar Urban Delis takterrass till ett slags Silicon Valley i miniatyr. Ett 50-tal gäster är på plats, de flesta unga killar som jobbar på bolaget, och det första som slår mig är: Har jag helt missat klädkoden?

Jag skrollar nervöst tillbaka till inbjudan.

”It is super informal, with a nerd-corner for us introverts that prefer to talk about tech + building great products.”

Det råder ingen tvekan om att jag är en katt bland tech bro-hermeliner. Överklädd och utåtriktad i ”nördhörnet”. De invigda bär i stället t-shirts och kepsar med Lovables logga broderad som ett klubbmärke. På fingrarna sitter Ouraringar medan handlederna bär Apple Watches, prylar ständigt upptagna med att övervaka ägarnas sömncykler och pulsslag.

Nedklätt, men uppkopplat.

Det här är alltså inte ett klassiskt näringslivsmingel där smultronställen i Torekov utbyts över champagne. Det här är något annat – en lågmäld, men tydlig triumf. Tidigare under kvällen avslöjades att Lovable tagit in 1,9 miljarder kronor i en finansieringsrunda ledd av riskkapitaljätten Accel Partners. Det är den största serie A-rundan i svensk historia och ger bolaget en värdering på 17 miljarder kronor – bara åtta månader efter att tjänsten lanserades.

Från scenen säger grundaren och vd:n, 34-åriga Anton Osika:

– Det är en otrolig möjlighet att få vara med och påverka hur mänskligheten interagerar med AI, men nästan allt jobb ligger fortfarande framför oss.

– Sedan är det kul att vara här med en grupp talangfulla och ambitiösa personer som hejar på oss från Stockholm, vilket jag tycker är en bra plats att göra detta från. Jag vet att många vill bygga det bästa AI-ekosystemet här i Stockholm.

Som grundare har han ett minst sagt gediget cv i ryggen. Han har en bakgrund i teknisk fysik från KTH och har arbetat med partikelfysik vid Cern i Schweiz. Därefter blev han en av de första anställda på det svenska AI-bolaget Sana Labs, innan han grundade e-handelsplattformen Depict – tillsammans med det omtalade AI-underbarnet Oliver Edholm.

Bredvid honom står 26-årige teknikchefen och medgrundaren Fabian Hedin, också KTH-alumn och tidigare anställd på Depict.

– Jag får ofta frågan om hur det känns, men jag tänker inte så mycket på det externa. Jag får min glädje från att jobba med teamet och genom känslan av att vi är ett väloljat maskineri.

Han lyfter sitt glas.

– Mina vänner brukar säga att jag inte firar tillräckligt. Har alla något att skåla med? Jag har vatten. Tack och skål!

Det här är Lovable

Vad är det egentligen Lovable gör, som fått några av världens mest namnkunniga investerare att kliva in och som nyligen lett till rubriker i Forbes?

Kort sagt: Lovable bygger AI som bygger mjukvara åt dig.

Tjänsten bygger på något som kallas ”vibe coding” – där du med ord beskriver vad du vill skapa, och vips, så kommer färdig kod. Bland konkurrenterna finns Figma, Bolt, Cursor och Replit.

”Mindre än 1 procent av världens befolkning kan koda. Vårt uppdrag är att ge de övriga 99 procenten möjlighet att bygga, förbättra och lansera mjukvara i produktion – bara genom att prata med AI”, skriver bolaget.

Det hela sker genom en prenumerationsbaserad modell, där tillväxten har varit explosiv. Den 23 juli i år passerade Lovable 100 miljoner dollar i årlig återkommande intäkt (ARR), bara åtta månader efter att bolaget tjänade sin första miljon – i dollar räknat. Enligt Lovable gör det dem till det snabbast växande techbolaget någonsin – snabbare än exempelvis Open AI.

Tongångarna bland investerarna och rådgivarna på festen? I linje med siffrorna, mycket mycket nöjda.

Så till nästa fråga. Vilka är grundarna bakom Sveriges senaste bolag med enhörningsstatus?

Några mediekåta linslusar är det knappast.

Anton Osika hänvisar till en överfull inkorg när jag frågar varför han inte svarat på min intervjuförfrågan – och försvinner kort därpå från festen med sin laptop under armen. Fabian Hedin svarar ”kanske” när jag sms:ar och frågar om vi kan höras senare, men återkommer aldrig.

Vid ett tillfälle under kvällen, när responsen fortfarande är ljummen, vänder jag mig halvt på skämt till några kollegor:

– Varför är det lättare att få intervjua en börs-vd än de här två? En röst svarar med en motfråga.

– Men vad är din value add för dem? Kanske har personen i fråga rätt. Om jag just tagit in 1,9 miljarder kronor hade jag förmodligen också prioriterat annat än en felklädd reporter med begränsat startupvokabulär. Ett av Anton Osikas senaste Linkedininlägg har över 13 000 kommentarer – ett engagemang som traditionella medier bara kan drömma om. Att jag skulle få följa honom en dag i livet? Just nu inte aktuellt.

En som däremot har inblick i både bolaget och grundarna är 25-årige fysikern Benjamin Verbeek från Uppsala, en av Lovables senaste rekryteringar. Han började formellt för två veckor sedan även om han, som han själv uttrycker det, ”hjälpt till lite här och var” under flera månader.

Han lärde känna Anton Osika för ett år sedan, när de började bo i samma kollektiv. Kanske inte den första boendeformen man förknippar med framgångsrika techentreprenörer. Särskilt inte med tanke på att Forbes uppskattar Anton Osikas och Fabian Hedins gemensamma aktieinnehav till motsvarande 9 miljarder kronor.

– Det låter kanske märkligt om man bara tittar på siffrorna, men kollektivet började som en del av techcommunityt, inspirerat av liknande kollektiv i San Francisco. Det skapar en kreativ miljö och är bara ett trevligare sätt att leva. I dag är det en blandning av personer som jobbar med tech, men det bor också konstnärer där. Jag rekommenderar verkligen fler att testa.

Benjamin Verbeek beskriver Anton Osika och Fabian Hedin som två extremt tekniskt skickliga personer med tydlig närvaro på kontoret och involvering i produktutvecklingen.

Totalt har Lovable i dag omkring 45 anställda, och enligt Benjamin Verbeek jobbar i princip alla 10–15 timmar om dagen. Organisationen beskrivs som ”platt” – de flesta har bara titeln staff member.

– Det första intrycket är att det är mycket som händer på kontoret och att vi har väldigt kul. Kulturen präglas av en extrem öppenhet och låg egotröskel, beslut fattas inte av hävd utan snarare utifrån vem som har den bästa idén.

En annan aktör som det talas varmt om bland investerare är Legora (tidigare Leya) som sedan starten 2023 har hunnit etablera kontor i Stockholm, London och New York. Legora tillhandahåller AI-verktyg för jurister och på kundlistan radar internationella tungviktare som Cleary Gottlieb och Mannheimer Swartling upp sig.

Vd och grundare är 25-årige Max Junestrand. Jag får till slut möjlighet att ställa några frågor via mejl, vilket enligt bolagets presstalesperson är det enda som fungerar med tanke på ”Max hektiska schema”.

– All min vakna tid går mer eller mindre till Legora, skriver han senare i mejlet.

Med dubbla examen från KTH och Handelshögskolan har han, likt Anton Osika, ett imponerande cv, något som han själv inte verkar helt främmande för. I sin Instagrambiografi beskriver han sig kort och gott som en ”renässansman”.

– Jag tyckte personligen att kurserna var mer spännande och utmanande på KTH, men att studentlivet var roligare på Handelshögskolan. Det blev en väldigt bra kombo, och jag tycker båda universiteten gör ett bra jobb med att koppla ihop en med näringslivet.

Max Junestrand hyllar branschkollegorna på Lovable – och Stockholm som AI-nav.

– Jag tycker det är extra kul att se Stockholmsfödda företag skapa uppmärksamhet. Jag tror att Stockholm kommer att fortsätta vara en hubb för tech, innovation och talang när AI fortsätter i snabb takt.

För Max Junestrand, Anton Osika och Fabian Hedin är inte ensamma. Under de senaste åren har en ny våg av svenska AI-bolag bildats, där investerarna stått på kö redan innan grundarna hunnit ta examen.

Flera svenska AI-bolag

Arvid Lunnemark är den svenske 25-åringen från Malmö som gick på MIT för att sedan grunda San Francisco-baserade Anysphere, som hjälper Lovablekonkurrenten Cursor att skriva kod. Joel Hellermarks kunskapsbolag Sana Labs är ett annat exempel. Sebastian Hjärnes Talentium, som vill förenkla rekrytering, är ett tredje.

Därtill går det att nämna Lukas Saaris och Oliver Åstrands Tandem Health som vill förenkla journalhantering inom sjukvården. Tandem Health var även investmentbolaget Kinneviks senaste prestigeinvestering, vilket betonades i bolagets senaste kvartalsrapport.

Entreprenören och investeraren Mattias Miksche kallar det för Sveriges tredje generation av techentreprenörer. Han lyfter fram just Anton Osika, Max Junestrand och Joel Hellermark som särskilt tongivande namn.

– Det är en trojka av unga män som har ”promptat hela livet”, säger han.

Han beskriver utvecklingen som uppdelad i tre vågor med cirka femton års mellanrum. Först kom internetgenerationen från mitten av 1990-talet till 2010, där bland andra han själv och Niklas Zennström, grundaren av Skype, var aktiva. Därefter följde appgenerationen från 2010 fram till nutid, med företag som Spotify och King i spetsen. Från och med 2025 menar han att AI-generationen tar vid på allvar.

De sticker ut

Men AI-entreprenörerna sticker ut, menar Mattias Miksche.

– I dag kan man göra extremt mycket själv och behöver inte massa utvecklare bakom sig. Soloentreprenören är standard nu och där är Anton Osika ett praktexempel, som både kan koda och kan marknadsföring och design.

Han menar också att den tredje vågen grundare har en annan medvetenhet kring sig själva.

– Anton är inte bara en entreprenör utan också en kändis. Det handlar inte bara om bolaget, utan också om att bygga en personlighet kring varumärket.

Mattias Miksche tar också upp det som blivit tech-Sveriges nya slogan: ”Silicon Valhalla”. Ett begrepp myntat av DI Digitals chefredaktör Ida Hansson Brusewitz som frekvent kommenterar tech-vd:arnas framgångsinlägg på Linkedin med just den frasen. Det är något som heller inte verkat ha gått den nya generationen förbi.

– Det finns en ny sorts ödmjuk technationalism. Man vill hjälpa andra, bygga community och sprida bilden av att Stockholm och Sverige faktiskt är bäst i världen på det här.

Den svenska självbilden spretar

Sverige, bäst i världen på AI? Jag har svårt att få ekvationen att gå ihop. Den svenska självbilden spretar – mellan internationella framgångssagor på startupscenen och rapporter som varnar för att landet halkar efter. Det var trots allt bara två år sedan regeringen tillsatte en AI-kommission för att, med statsminister Ulf Kristerssons ord, ”vara med i matchen”.

Sedan dess har varningarna om ett Sverige på efterkälken duggat tätt. ”Sverige hopplöst efter i det globala AI-racet”, var rubriken på en kommentar från SvD:s techanalytiker Björn Jeffery under fjolåret. ”Alla länder ligger en bra bit efter USA och amerikanska bolag”, sade finansmannen Christer Gardell ungefär samtidigt. Och AI Swedens vd, Martin Svensson, var ännu tydligare när han i en intervju med DI i maj slog fast: ”Vi ligger väldigt långt efter.”

Därtill har siffrorna talat sitt tydliga språk.

När Boston Consulting Group släppte rapporten Kostnaden av Nordens saktfärdighet med gen AI i början av året visade den att knappt en femtedel av Sveriges tjänstemän använder generativ AI varje vecka – klart lägre än Europasnittet på 54 procent. Så sent som i början på juli släppte University of Melbourne, på uppdrag av KPMG, en rapport där Sverige hamnade på plats 35 av 47.

Anledningen? Få svenskar tycker att det finns en tydlig AI-strategi och en företagskultur som skapar en ansvarsfull AI-användning på arbetsplatsen.

Så, hur ska vi ha det? Är vi ett Silicon Valhalla eller digitala eftersläntrare? Jag ställer frågan till en av dem som nyligen har efterlyst större statliga investeringar i AI-utbildning och forskning – KTH:s rektor Anders Söderholm. I juni skrev han på DI debatt om vikten av att Sverige lyckas i en ”världsomspännande kapplöpning om teknologiskt ledarskap”.

"Det betyder jättemycket"

Själv beskriver han sig som en ganska ”omogen” AI-användare, men är desto mer stolt över skolans framgångsrika alumner.

– Det betyder jättemycket att KTH:s studenter tillsammans med forskarna och professorerna är lite av motorn bakom mycket av den AI-utveckling som vi ser just nu.

Och trots att Sverige just nu halkar efter i flera internationella jämförelser ser han ett fönster av möjligheter – om rätt beslut fattas.

– AI-revolutionen går snabbt och Sverige har goda förutsättningar att vara med och spela en viktig roll, men det krävs kraftfulla satsningar på forskning, utveckling och innovation. AI-kommissionens förslag tycker jag är en bra katalog av nödvändiga åtgärder för att vi ska fortsätta att vara en kraftfull nation inom AI-området.

Även Christer Gardell tycks i dag se något mer optimistiskt på Sveriges roll som AI-nation.

”Utan att ha fullständig insyn, så verkar det som om Sverige har tagit på sig ledartröjan i AI-racet i Europa. Konkurrensen är dock global så stora utmaningar kvarstår”, skriver han i ett sms.

Björn Jeffery är fortsatt skeptisk.

”Som land ligger vi efter – det visar många rankingar – och det beror på avsaknad av handling och strategi från regeringen”, skriver han i ett sms.

”Privat ser det bättre ut. Men det beror inte på landet som sådant.”

Och det verkar vara tech-vd:arna – den privata sektorn – som ser sig själva som självutnämnda fanbärare för den svenska AI-revolutionen.

Även det blir tydligt en kväll i juli.

80 procent använder inte AI på jobbet

Då bjöd Kry- respektive Voigrundarna Johannes Schildt och Fredrik Hjelm in till sitt numera årliga sommarmingel, ett slags Almedalen för den svenska startupscenen. Platsen var Skandiabiografen i Stockholm. I publiken satt tre generationer av techentreprenörer, sida vid sida med representanter från det politiska toppskiktet. Från scenen: Klarnas Sebastian Siemiatkowski i samtal med Lovables Anton Osika om att ”bygga stort i en AI-era”.

I inbjudan hade Fredrik Hjelm redan formulerat kvällens tema:

”Vi ska utforska styrkan i nordisk exceptionalism – inte för att skryta, utan för att det är vårt ansvar.”

Och känslan är att temat, precis som uttrycket ”Silicon Valhalla”, är ett sätt att hantera Sveriges mediokra placeringar i olika rankningar. Ett slags narrativ om att vi är på väg mot något stort, även om dryga 80 procent fortfarande inte tagit till sig generativ AI på jobbet, enligt BCG:s tidigare nämnda siffror.

Alla verkar dock inte köpa bilden av Sverige som ett framtida Silicon Valhalla.

En tvivlare är Tove Blomgren, kreativ chef på EY Dobermans framtidslabb Sally. Hon har länge pekat på de risker som kommer med en okritisk AI-boom – och tror att tekniken snarare kan skapa splittring än samling i svenskt näringsliv.

– Jag tror att många företag känner sig tvingade att hoppa på AI-tåget, vare sig de vill eller inte, av rädsla för att tappa mot konkurrenter. Men det finns stora risker med att okritiskt kasta sig in. Hon ifrågasätter också retoriken om ett AI-race.

– Att vi ens pratar om ett ”race” är väldigt mycket en del av problemet. Det här är alltså en teknologi som – trots sin potential – ännu inte kunnat leverera värde ens i närheten av det som utlovats. Däremot vet vi att den kräver mängder energi och stulen data, och kommer ha konsekvenser som mänskligheten inte ens har kunnat börja överblicka, säger hon.

– Så att ängsligt undra om Sverige hänger med i AI-racet är fel fråga. Frågan är varför vi ska göra det, och vilket pris vi är beredda att betala. Och där hör jag fortfarande alldeles för få bra svar.

"Visst finns det några entusiaster"

Tove Blomgrens kritik fångar den diskrepans jag själv upplevt under arbetet med reportaget. För även om en ny generation entreprenörer nu försöker återuppväcka det svenska AI-självförtroendet är det tydligt att entusiasmen ännu inte helt har spridit sig utanför nördhörnan. Där de flesta – till skillnad från Lovables vd Anton Osika – inte vill påverka hur mänskligheten interagerar med AI. Där vissa knappt vill interagera med AI över huvud taget.

Ett snabbt sms till en vän som skriver för en av de större kultursidorna bekräftar bilden, åtminstone anekdotiskt. Han sammanfattar inställningen till AI bland sina kollegor som ett spann från ”skeptiska och uttråkade” till ”fientliga och hysteriska”.

– Visst, det finns några entusiaster, men jag har en stark känsla av att de inte heller riktigt har förstått vad det är. De använder det som Google på anabola steroider.

Det lär alltså dröja ett tag till innan vibe coding har blivit folkligt.