Niklas Ekdal: Äntligen har vi lärt oss av våra misstag

Vilka böcker tänker du läsa i sommar?

Tiden är inne för årets skönaste fråga. Ingen ritual slår den kravlösa läsningen i hängmattan. Men ju större frihet och utbud att välja ifrån, desto viktigare att ha en liten plan.

Själv brukar jag tänka i tre akter. Börja med någon avspänd spänning, typ Gaudy night av Dorothy Sayers (Kamratfesten på svenska). Sedan någon kontemplativ klassiker som ger och kräver lite mer. Tänk Hadrianus minnen av Marguerite Yourcenar.

I fas tre, när pulsen gått ner, kan man gå på samtiden. Läsvärd facklitteratur sprutar ut som aldrig förr, så även här gäller det att välja med omsorg. Den bästa sommarläsningen – om ni frågar mig – är nya grepp på historiska epoker som förklarar och fördjupar nuet.

Geopolitiskt finns det sorgligt många fronter som pockar på sådan bakgrund, särskilt bältet från Finska viken till Persiska viken. Men vår tids största story kan visa sig vara AI, som redan på babystadiet stöpt om både finans- och arbetsmarknad, snart också krigen.

Ny teknik har flera gånger lett till konflikter, spekulativa bubblor och bedrägerier med sura efterspel. Ett kusligt relevant exempel finns i boken 1873: the first depression and the making of the modern world av den amerikanske insidern Liaquat Ahamed. Han slog igenom som författare 2009 med bestsellern Lords of finance: the bankers who broke the world om kraschen 1929. Den här gången zoomar han in på 1800-talet och den moderna kapitalmarknadens första episka urspårning.

Det var en hisnande tid att vara människa, precis som i dag. Den långa boomen på 1850–60-talet berodde på relativ fred och exploderande investeringar i infrastruktur som järnvägar, men även kanaler och undervattenskablar. Allt snurrade fortare, alla ville vara med. Allt finansierades på nya finurliga sätt, genom att stater började ta upp lån systematiskt och en växande medelklass började investera i aktier och obligationer.

Själva tekniken höll vad den lovade. Första järnvägen över USA 1869 minskade restiden mellan New York och San Francisco från sex månader till sex dagar.

Accelerationen är jämförbar med vad vi sett i spåren av digitalisering och AI. Likheterna slutar inte där.

Inom loppet av ett par årtionden på 1800-talet tredubblades de finansiella tillgångarna i New York, London och Paris. Till sist kopplade teknikoptimismen loss från en fysisk verklighet av oundvikliga driftsstörningar. Nyheten om förseningar hos en enda aktör – Northern Pacific Railroad – ledde till att överexponerade banker gick i konkurs.

Följderna blev brutala. Mellan 1873 och 1876 minskade den internationella kreditgivningen i London med 80 procent, en finansiell istid som skulle bestå i decennier. Värst av allt blev deflationsspiralen som gjorde att priser sjönk medan skulder behöll sitt värde.

Liaquat Ahamed betonar policymisstagen som ledde ner i detta kaninhål. Panikslagna stater övergav silvermyntfoten till förmån för guld, vilket krympte penningbas och krediter i systemet just när de borde ha expanderat för att parera krisen.

Här finns de goda nyheterna för alla som ser paralleller mellan järnvägseuforin och den artificiella intelligensen ett par hundra år senare. Teknikbubblor spricker förr eller senare, men dagens centralbanker och regeringar har lärt sig vad man INTE ska göra då.