Bakom ungdomens slöja

Filosofen John Rawls är berömd för begreppet ”okunnighetens slöja”. Hur skulle du vilja att samhället var organiserat ifall du inte visste ditt utfall i livet? Ifall du kunde bli fattig och sjuk lika väl som rik och frisk?

Boken En teori om rättvisa kom 1971 när den progressiva demokratin stod på topp. John Rawls var i takt med en tid av industriboom och ökande välfärd.

Sedan blev allt mera komplicerat. Explosionen av högre utbildning skapade nya sociala skiljelinjer. Urbanisering och globalisering gjorde inte bara människor utan även kapital och jobb mera rörliga.

Alla politiska partier omfamnar numera någon variant av John Rawls filosofi – mesta möjliga trygghet och tillväxt – även om man definierar gemenskap och rättvisa olika. Få pläderar öppet för ett orättvist samhälle. Även om vi kan tyckas leva i ett sådant så är det bättre för dem som drar nitlotter i tillvaron än något tidigare samhälle i historien.

John Rawls dog 2002. I dag är hans idé mest relevant i ett generationsperspektiv. Hur skulle du önska att samhället organiserades om du var född 2010?

En rimlig gissning är att skola och klimat vore högre prioriterat. Men det som sticker mest i ögonen är bostads och arbetsmarknaden. Forskning från USA visar ett rakt samband mellan ungas chanser att köpa bostad och vettigt beteende. De som inte är i närheten av handpenningen tar större finansiella risker och jobbar mindre.

Allt talar för att mönstret är ännu tydligare i Sverige, med absurda 25 procents ungdomsarbetslöshet. Politiken har gjort min generation komfortabel på ungas bekostnad. Tillgången till arbete och bostäder är riggad för insiders, inte minst via hyresregleringar.

”Ränteavdrag och avskaffad fastighetsskatt har gett guldregn över dem som ägt bostäder. Valrörelsen hinner inte ens börja innan man hör förslag om slopad reavinstskatt. Tillsammans motsvarar dessa tre poster runt 100 miljarder i statskassan.

Ponera att detta budgetutrymme satsats på lägre arbetsgivaravgifter. Bostäderna hade varit billigare, jobben fler och bättre betalda – för att inte tala om vad det hade gjort med känslan av fair play. I stället har vi en ekonomisk apartheid som systematiskt missgynnar unga.

Politiken är en faktor och tekniken en annan. Läskunnigheten har gått spikrakt uppåt sedan 1700-talet. I dagens visuella kultur går den spikrakt ner. Man börjar ana det psykologiska och demokratiska priset för en sådan revolution.

Den som investerade 100 000 kronor i Apple när Iphone lanserades är i dag god för åtminstone 15 miljoner. Denna lilla uppfinning har gjort underverk för världsekonomin. Men vad betyder den för dem som växer upp hukade över Tiktok, onlinekasinon och porr?

Snabba kickar och snabba cash är ingen hälsokost för själen. Den mest extrema formen av ekonomisk nihilism är gängkriminalitet. Hänsynslösheten i den genren är enastående, men vad gäller självdestruktiv konsumism finns en glidande skala. Där befinner vi oss alla på ett spektrum.

Att gnälla på den förtappade ungdomen är förstås inget nytt. Sokrates och Cicero satte tonen redan under antiken. Det unika för vår tid är att generation Smartphone själv bejakar sin uppgivenhet.

Att ta sig i kragen och inte skylla ifrån sig har varit ett bra recept för alla generationer. Men frågan är om några varit så motarbetade som dagens tonåringar.