Henrik Mitelman: Därför ska man ha respekt för flocken

Häromdagen tittade jag på Sikt, EFN:s program om böcker och idéer. Där pratades det bland annat om James Clear, författaren till Atomic habits, och hans idé om att bli en procent bättre varje dag. Det låter inte särskilt märkvärdigt, men ränta på ränta är fantastiskt. En procents förbättring varje dag blir rent matematiskt nästan 38 gånger på ett år. Ingen blir förstås 38 gånger starkare bara för att man gör sina armhävningar varje dag, dessvärre, men principen är intressant för människor, företag och sparande.

Den gamla historien om schackbrädet illustrerar det bäst. Enligt legenden erbjöds mannen som uppfann schackspelet en belöning av härskaren. Han bad blygsamt om ett riskorn på schackbrädets första ruta, två på den andra, fyra på den tredje och sedan en fördubbling för varje ruta. Härskaren tyckte att han kom billigt undan. Det gjorde han inte. På ruta 64 skulle det ligga drygt nio triljoner riskorn och på hela brädet nästan dubbelt så mycket. Det är väldigt mycket ris.

Poängen är förstås ränta på ränta. I början händer nästan ingenting, men det blir en ruskig effekt efter ett tag.

I Börslunch förra veckan dök C-G Gyllenram upp. Han skrev redan 1998 boken Aktiemarknadens psykologi och har funderat på börsens flockbeteende i decennier. Nu säger han att han aldrig har sett ett så utbrett flockbeteende. Jag tror att han har rätt. Nyhetsflasharna handlar om stigande räntor, högt oljepris, krig och annat elände. Ändå är börsen nära rekord. Flocken vill upp.

Det här skaver lite. De flesta av oss gillar att tänka själva och leta efter sådant som andra har missat eller dissat, gärna något som blivit billigt och som ingen annan riktigt vill ha. Problemet är att man ofta är för tidig eller helt enkelt har fel. Det kan vara så att småbolag eller fastigheter är billiga, men det hjälper föga om ingen annan tycker det på väldigt länge.

Det är lätt att uppleva att man har gjort rätt analys och ändå förlora pengar. Därför ska man ha respekt för flocken. När väldigt många investerare springer i samma riktning blir det lite som med ränta på ränta – en enorm kraft. Dessutom fungerar ofta momentum. Aktier som går upp tenderar att fortsätta upp, precis som förlorare kan fortsätta att vara förlorare betydligt längre än vad en envis investerare eller analytiker tycker är rimligt (eller har råd med). Ibland är det dyrt att försöka spela smart.

Samtidigt tänker jag på Wihlborgs vd Ulrika Hallengren, som i ett annat Börslunch förra veckan sade att stabil tillväxt är det coolaste som finns. Jag fastnade för uttrycket. Det ligger något i det. Fastigheter är ju en ganska oglamorös verksamhet och flocken skyr sektorn. De hyr ut lokaler, bygger lite nytt och ser möjligheter i sina städer. Men vissa av dessa bolag har över tid, med ränta på ränta, skapat stora värden för sina aktieägare och hyresgäster.

Ungefär så fungerar många av våra bästa svenska företag. De uppfinner inte världen på nytt varje dag. De säljer lite mer, höjer priset när det går, förbättrar tjänsterna eller prylarna, effektiviserar produktionen och gör något förvärv. Små steg i rätt riktning.

Det är samma gnetande som James Clear skriver om. En procent hit och en procent dit ser inte mycket ut, men lägg ihop det under 10 eller 20 år – då händer det grejer. Atlas Copco har inte blivit vårt svenska flaggskepp därför att någon gjorde något fantastiskt en specifik dag för 50 eller 150 år sedan. Tusentals människor har gjort allt lite bättre varje dag under väldigt lång tid.

På börsen är vi däremot besatta av det som händer just nu. Räntan stiger, oljepriset lyfter och någon analytiker skriver en rekommendation som gör att en aktie rasar eller rusar 12 procent.

Men förmögenheter skapas över tid. Vinsterna växer, utdelningarna återinvesteras och ränta läggs på ränta. Till slut kan den där ganska tråkiga aktien ha blivit en fantastisk investering. Och då kanske flocken kommer springande.

Jag vill hellre köpa något för att jag förstår varför det är bra än därför att alla andra köper. Men man ska inte utgå från att flocken har fel bara för att det är en flock. Man kan ogilla flockbeteende och älska ränta på ränta samtidigt. Ibland drar de åt samma håll. Då vill jag följa med. Och ibland skapar flocken fantastiska köplägen.