Den detaljen fick mig att vilja bli nedfryst

Det börjar bli dags att väcka Fereidoun M Esfandiary. Han vilar i en kyltank på Alcor Life Extension Foundation, ett av de största före­tagen inom kryoteknik. Dit forslades han efter att en cancer i bukspottskörteln (som han kallade ett ”korkat, dumt och uselt organ”) dödade honom den 8 juli 2000 – bara ett halvår in på det nya årtusende som han drömt och skrivit böcker om.

Fereidoun M Esfandiary var transhumanist och futurist. Han älskade framtiden så mycket att han döpte om sig till FM-2030 som en hyllning till årtalet då han var säker på att allt i världen skulle ha fixat sig: ”Namnet 2030 avspeglar min övertygelse att åren kring 2030 blir en magisk tid. År 2030 kommer vi att vara tidlösa och alla kommer att ha en utmärkt chans att leva för alltid. År 2030 är en dröm och ett mål.”

I april demonstrerade några av FM-2030:s efterföljare utanför riksdagen i Stockholm. Långlevnadsaktivisterna, som de brukar kallas, viftade med skyltar som sade ”Åldrande är en sjukdom”, ”Stoppa åldrandet” och ”Livet är bra, döden är dålig”. De vill förmå regeringen att lägga 1 procent av statsbudgeten på forskning mot åldrande och samtidigt sprida kunskap om kryonik – nedfrysning av kroppen efter döden i hopp om att någon i framtiden ska tina upp den och ge den nytt liv. Företagen som erbju­der tjänsten anklagas ibland för att profitera på människors dödsångest.

”Vi är inte vinstdrivande”, sade ovan nämnda Alcors vd James Arrowood när han besökte Institutet för framtidsstudier i Stockholm strax innan demonstrationen. I DN jämförde han människors skepsis mot kryonik med den oro som tidigare fanns kring provrörsbarn. Men den senare tekniken fungerar, den förra är en önskedröm. Hittills har forskarna varken fått nedfrusna mänskliga organ, eller möss, att fungera efter upptining.

Optimister är ändå villiga att betala uppåt två miljoner kronor för postum nedfrysning av kroppen (den som nö­jer sig med huvudet betalar drygt hälften). Tomorrow Biostasis, ett tyskt företag som rekommenderas av Svenska kryonikföreningen, erbjuder en försäkring på 82 euro per månad vilket inkluderar ett standbyteam som rycker ut när du dragit ditt sista andetag och snabbt ska placeras i flytande kväve.

Nyligen publicerade tidningen Plos One en enkät där 300 amerikanska läkare svarade på frågor om kryonik. 48 procent trodde inte att nedfrysta kroppar eller huvuden någonsin skulle kunna få liv igen, 28 procent trodde att det fanns en liten eller stor sannolikhet och resten var osäkra. 71 procent tyckte att det var okej att skriva ut blodförtunnande mediciner till döende patienter för att underlätta snabb nedfrysning. Den detaljen fick mig − som ätit blodförtunnande tabletter i ett halvår − att för första gången överväga kryonik. Kanske behöver jag bara öka dosen för att vara redo för minus 196 grader den dagen jag får en ­stroke i dj-båset.

Men hur länge ska jag behöva vänta på att tinas upp? Och hur kommer världen att se ut då? Det har hänt extremt mycket sedan den första män­niskan, psykologiprofessorn James Bedford, placerades i kryotank i januari 1967. Han missade Velvet Undergrounds debutalbum med bara två månader. Om senare patienter gått miste om lika livsavgörande händelser finns en risk att vi efter uppvaknandet blir en intellektuellt svag, för att inte säga mentalt handikappad, minoritetsgrupp som måste slåss för våra rättigheter.

Visserligen kommer duktiga aktivister och debattörer att finnas bland oss nedfrysta. Plus Paris Hilton, som lär ha kontaktat Alcor och säkert kan hjälpa oss att nå ut på sociala medier. Risken finns dock att FM-2030 blir så besviken på 2030 att han helst chillar ett tag till. Den ljusnande framtid är vår, men vi får nog vänta lite på den.