Jina Zachrisson: Diversifiering betyder inte längre att du är skyddad

Mellan börskrascher, korrektioner och rotationer tycker jag alltid att jag är rätt duktig på det här med att diversifiera portföljen. Nobelpristagaren och nationalekonomen Harry Markowitz beskrev diversifiering som den enda gratislunchen inom investeringar. Hela poängen är att du, genom att köpa olika tillgångsslag som inte rör sig åt samma håll, ska kunna minska portföljens risk utan att behöva offra avkastning.
Kanske fungerar teorin bäst under normala marknadsförhållanden, men mindre bra när alla behöver sälja samtidigt. Den här typen av nedgångar – likviditetsdrivna utförsäljningar - tycks ha präglat många av de börsfall vi sett i modern tid. Den senaste turbulensen (när Nasdaq hade sin värsta börsdag sedan tullkaoset) var inget undantag. Där blev det rätt tydligt att den här påstådda gratislunchen kommer med ett pris.
Problemet för mig (och säkert många andra investerare) är att jag lätt ser på diversifiering som en slags krisförsäkring. Jag intalar mig att jag har ett rätt bra skydd mot framtida börsfall för att jag (förutom aktiefonder) äger guld, fastigheter, hedgefonder, räntor och företagsobligationer. Och mot vissa typer av nedgångar har jag säkert det. Men uppenbarligen inte när oron blir så stor att investerare börjar sälja helt andra tillgångar än de som från början var föremål för raset.
Mycket tyder på att det var en sådan typ av nedgång vi såg i den senaste turbulensen. AI-oron och risken för en inbromsning i utbyggnaden av datacenter var själva triggern. Men fallet blev snabbt så kraftigt att investerare (läs: belånade fonder som behöver dra ned risken) gick från att sälja AI till att sälja i stort sett allt. När belåningen blir ett problem säljer man det man kan sälja för att få ned risken, helt oavsett om det är tillgångar som man ”borde” hålla fast vid i ett ras eller inte.

I sådana lägen kan jag diversifiera min lilla portfölj bäst jag vill, men ändå vara exponerad mot samma underliggande risk: att en oro inom ett område triggar en bred utförsäljning när likviditeten och riskaptiten försvinner.
I och med att AI-temat är så brett och påverkar så många olika tillgångsslag (riskkapitalbolag, kreditinvesteringar med fokus på utbyggnaden av AI-infrastruktur, globala indexfonder och till och med vissa svenska fastighetsbolag), är det lätt att tycka att man borde vara diversifierad. Sen skakar marknaden, och det blir smärtsamt tydligt att man diversifierat efter tillgångsslag snarare än efter de faktorer som faktiskt driver avkastningen. I grunden är många typer av investeringar exponerade mot samma sak: tillväxtförväntningar, finansieringsvillkor och investerarnas riskaptit.
Om Markowitz gratislunch har blivit nedgraderad till en brunch, eller kanske bara en slät kopp kaffe, vad ska vi då hänga upp hoppet på?
Att inte ens alternativa investeringar ger ett bra skydd mot börskrascher känns problematiskt. Man köper ju dessa fonder just för att de inte borde ha någon större korrelation med börsen. En del alternativa fonder - såsom riskkapitalfonder - kan också se ut att ha låg korrelation med börsen även när kraschen är ett faktum. Det kan (tyvärr) lika gärna bero på att värderingarna inte uppdateras dagligen. Att tillgångarna är mindre likvida kan få dem att framstå som mindre volatila, men att volatiliteten inte mäts så ofta betyder inte att den ekonomiska risken är lägre.
Om Markowitz gratislunch har blivit nedgraderad till en brunch, eller kanske bara en slät kopp kaffe, vad ska vi då hänga upp hoppet på?
Kanske finns det en annan gratislunch som finansbranschen pratar lite mindre om: uthålligheten att sitta still i båten när alla andra säljer.
Här har jag som privatsparare ett potentiellt övertag mot många professionella investerare. Jag behöver inte hantera fondandelsägare som vill ha tillbaka sina pengar när marknaden blir stökig. Någon investeringskommitté som kräver att jag minskar risken för att skydda årets avkastning eller undviker att hamna efter jämförelseindex har jag inte heller. Så länge jag inte har belånat mig för mycket eller behöver pengarna av andra skäl är det ingen annan somsåhär bestämmer när jag måste sälja.
Det låter kanske enkelt, men att inte sälja när börsen faller kraftigt är lättare sagt än gjort. Hur skapar man då förutsättningar för att faktiskt ha is i magen när marknaden drabbas av panik? För egen del tror jag att det handlar mindre om att hitta ännu en tillgång att diversifiera med och mer om att se till att ha pengar vid sidan av och undvika belåning. För även om börsen inte alltid beter sig som den vi tycker att den borde, har den haft en stark tendens att återhämta sig över tid.
Jina Zachrisson har cirka 15 års erfarenhet från finansbranschen i Stockholm och i London, senast som managing director och mäklarchef på investmentbanken Goldman Sachs. Sedan 2024 skriver hon spänningsromaner för Bonnierförlaget Romanus & Selling och sitter i tre bolagsstyrelser: börsnoterade Meds Apotek AB, fondbolaget Protean Funds Scandinavia och Avarda bank.
Jina Zachrisson

Relaterat
Wall StreetFörsta orden från Huang efter avgången – vill tillbaka
AINokia faller efter Nvidias storsälj: ”Märklig signal”
AIAI-agenter löpte amok – nu stäms Open AI: "Fara för allmänheten”
Wall StreetTuff start på fullmatad Wall Street-vecka: ”Mörka hörn”
Wall StreetUppgifter: Nvidia överväger inte att låta Jensen Huang återvända
Wall StreetBrantare utför på Wall Street – Nvidia faller djupare
Makro och omvärldFed-chefen: AI betydande för ekonomin – men kan bli ”besvikelse”
Börs och finansVarnar för stort börsfall i Europa: ”Nedåtlutande bana”
