Katrine Kielos: Guldet är tillbaka – men inte för att dollarn är död

Under min hyfsat traumatiska skilsmässa fick jag för mig att jag var tvungen att göra mig av med förlovningsringen. Till varje pris.

Eller tja, nästan varje pris. Och hur säljer man guld snabbt? Jag hade aldrig tänkt på saken, men en kompis här i London meddelade att jag var tvungen att bege mig till Hatton Garden.

London är en stad som fortfarande är uppdelad efter yrken. Det är ett arv från alla de århundraden när handel och skrån samlades i sina egna kvarter. Finansfolket håller till i ”The City”, skräddarna på Saville Row och läkarna på Harley Street.

Talande nog visade sig Hatton Garden, de gamla juvelerarkvarteren, ligga ungefär i skarven mellan juristkvarteren kring Holborn samt finansvärlden i ”The City”. Detta tycktes mig på något sätt logiskt. Guld befinner sig trots allt någonstans mellan juridikens värld av ägande och finansens värld av pengar.

Guldet är en ovanlig finansiell tillgång eftersom det inte är någon annans skuld eller betalningslöfte. En obligation är ju en fordran på en låntagare, pengar på banken är en fordran på banken, sedlar är en centralbanks skuld. Den som äger fysiskt guld äger dock själva tillgången. Det finns ingen emittent som måste infria ett löfte, ingen motpart som måste betala för att guldet ska finnas kvar. Guld hör alltså hemma i juristernas kvarter.

Det är egendom som helt enkelt uppför sig som pengar.

Jag tog mig till Hatton Garden med guldringen fast besluten att ”inte gråta”. Jag insåg snabbt att den lilla gatan mer liknade en basar än den värld av guld-ETF:er och terminskontrakt som brukar dyka upp i finanspressen. Här fanns små butiker, inkastare och handlare som stod mitt på gatan och frågade oss som gick förbi: ”Köpare eller säljare?”

”Säljare!” nästan skrek jag.

Det visade sig dock att jag hade ett problem som jag inte hade räknat med. Jag har nämligen små och mycket smala händer. Ringen som jag var så desperat att bli av med visade sig vara i barnstorlek. Vem köper en diamantring stor nog för en genomsnittlig nioåring? Guld må vara guld – en tillgång du kan sälja när andra marknader fryser – men även när det gäller guld måste du med andra ord tänka på omsättningsbarheten.

Häromdagen meddelade den nederländska centralbanken att den hade flyttat motsvarande 86 ton guld från New York och Ottawa till London under sommaren.

London är världens viktigaste marknad för fysiskt guld och tackor som ligger hos Bank of England kan snabbt omsättas om en kris skulle uppstå. Den nederländska centralbanken beskrev operationen som en del av sin krisberedskap i en tid av ”ökande geopolitisk oro”, enligt Financial Times. Vad tidningen hårt antydde, och den nederländska centralbanken i ärlighetens namn inte alls själv sade, var att detta handlade om Donald Trump.

Kan världens centralbanker verkligen vara säkra på att samme kille som ena dagen hotar med militär aktion mot Grönland för att i nästa starta tullkrig mot Kanada om hockeyutrustning inte ska beslagta deras guld om de i något läge skulle behöva det?

Som jag lärde mig den där eftermiddagen i Hatton Garden: det officiella priset på guld är en sak.

Om du av någon anledning inte kan sälja är siffran bara teoretisk.

Paul Donovan, chefsekonom på UBS Global Wealth Management, beskrev den 3 september den nederländska centralbankens agerande som att den kunde ”ses lämna New York Fed med så mycket guld den kunde bära”. Rörelsen var, skrev han, ”högst ovanlig”.

Men, konstaterade Paul Donovan, guldet hade inte sålts. Den nederländska flytten var alltså i sig inget bevis för att världen håller på att överge dollarn på grund av USA:s växande statsskuld (eller finansminister Scott Bessents trixande i den amerikanska långräntemarknaden). Guld i London handlas dessutom normalt i dollar. Nederländerna hade inte bytt guld mot någon annan reservvaluta för att man har slutat lita på USA – man hade bara flyttat guldet till en bättre marknad.

Ändå tyckte Paul Donovan att signalen var värd att notera. ”En reservvaluta bygger ytterst på förtroende” och sådant kan som bekant vara skört.

Nobelpristagaren Paul Krugman gick ännu längre. Han kallade på sin blogg symboliken ”kuslig”. Ja, marknadseffekterna var minimala, men detta var ett tecken på att omvärlden inte längre litade fullt ut på det amerikanska juridiska systemet.

Här bör man dock komma ihåg att det under de senaste månaderna har förekommit en del överdrifter i internationell affärspress angående världens geopolitiskt drivna tvivel på just dollarn. Financial Times har flera gånger rapporterat hur guldet i somras gick om amerikanska statsobligationer som största tillgång i centralbankernas reserver. Fast den rapporteringen bygger på en rapport från Europeiska centralbanken från den 2 juni i vilken ECB själv skriver att förändringen i hög grad beror på att guldpriset helt enkelt har rusat. Hade guldet haft samma pris som i slutet av 2023 hade de amerikanska statsobligationerna fortfarande varit vad som främst fyllde de digitala valven. Det här är med andra ord primärt en historia om guld som har blivit mer värt. Inte om en värld som desperat flyr amerikanska tillgångar.

Alltihopa kan dessutom ha mer ha att göra med vad västvärlden själv gjorde efter den ryska invasionen av Ukraina 2022. Då frös man stora delar av den ryska centralbankens reserver utomlands. Ryssland ägde fortfarande tillgångarna men landet kunde inte använda dem. Det skickade ett tydligt budskap till andra centralbanker. En reserv är ju till för att användas när det blir kris. Men vad är den värd om någon annan kan hindra dig från att komma åt den?

Jag lyckades till slut sälja min förlovningsring den där eftermiddagen i Hatton Garden. Det var i en källare för en (inte särskilt imponerande) hög kontanter som räcktes över i plastpåse. Priset gällde dessutom bara så länge jag stannade i affären. Gick jag ut och jämförde med vad någon annan var beredd att betala skulle budet sänkas, sade de.

Efter hela upplevelsen kände jag att jag behövde en drink. Jag tog mig tillbaka till säkerheten i finansdistriktet och återberättade där hela historien för en kompis som håller på med obligationer. Vi satt på en uteservering nära Bank of England, ja kanske rakt ovanpå den brittiska guldreserven. Han hade inte heller någonsin varit i Hatton Garden. Men han verkade imponerad.

”Det där”, sade han längtansfullt, ”låter som en riktig marknad.”