Judith Wolst: Europas ”gamla ekonomi” kan bli en tillgång i den nya

När vi klurar på AI och framtiden är det lätt att tänka att utvecklingen kommer att bli en fortsättning på det vi redan sett: större modeller, mer datorkraft och ännu högre intelligens.

Till viss del lär detta stämma. Modellerna från Open AI, Anthropic, Google och andra blir alltmer kapabla, samtidigt som frågorna kring säkerhet och konsekvenser växer. Parallellt stärker USA och Kina ytterligare sina positioner genom investeringar i ännu vassare modeller, men också i forskning, chip, datacenter och energi.

Men samtidigt sker en mindre uppmärksammad utveckling. En som kan förändra hur AI används – och kanske öppna andra möjligheter för Sverige och Europa. För när organisationer börjar använda AI på allvar stöter de snabbt på ett problem:

En smart modell vet inte automatiskt särskilt mycket om just din verksamhet.

AI-modellerna vi hyr in känner inte till varför ett beslut fattades för tre år sedan, vilka lösningar som testades och misslyckades eller vad organisationen lärde sig av ett avslutat projekt. Människor byter jobb. Projekt tar slut. Viktiga resonemang begravs i mejltrådar, Teams, Slack, Powerpoint och individers huvuden. Organisationer glömmer helt enkelt hela tiden.

Men nu börjar något nytt växa fram, runt själva AI-modellerna: en ny infrastruktur för minne, kontext, kunskap och erfarenhet.

Tanken är egentligen ganska enkel, åtminstone i teorin. I stället för att AI varje gång börjar med ett tomt papper kan den få tillgång till organisationens samlade historia. Men poängen är inte bara att minnas, utan också att upptäcka nya samband. Ett kundmöte kan kopplas till ett gammalt projekt, en tidigare lärdom till ett nytt problem.

Plötsligt kan organisationens minne bli en strategisk tillgång.

Det här har börjat beskrivas som ett slags ”second brain”, eller organisationsminne på svenska. Ett lager runt AI-modellerna som hjälper både människor och system att förstå sammanhang och bygga vidare på erfarenheter.

Vill du imponera på en kollega eller kompis är mitt tips att göra lite research om second brain. Då får du koll på hur AI kan samla, organisera, koppla ihop och återanvända kunskap över tid.

Och här händer något strategiskt intressant. AI-modellen är fortfarande central, men den kan bytas ut. Det som byggts upp runt modellen består: historiken, kontexten, relationerna, besluten och lärdomarna.

Man skulle nästan kunna uttrycka det så här:

Modellen är hjärnan du hyr.

Erfarenheten är den du själv äger.

Om detta är riktningen handlar nästa AI-våg mindre om vem som bygger den smartaste modellen, och mer om vem som kombinerar modellerna med unik kunskap för att förändra verkligheten.

En industrikoncern med decennier av produktionsdata kan bygga AI-system som är svåra för andra att kopiera. Samma sak gäller sjukvård, forskning och energisystem.

Just där blir Sverige och Europa intressanta.

Vi kommer sannolikt inte att komma i kapp i kapplöpningen om de största AI-modellerna. Men vi kan utveckla nästa generations infrastruktur där data, kunskap och minne stannar under svensk och europeisk kontroll. Modelloberoende minne som gör att organisationer kan behålla och bygga vidare på sin egen erfarenhet, även när modellerna byts ut.

Europas ”gamla ekonomi” kan paradoxalt nog bli en tillgång i den nya.

För nästa AI-kapitel kanske inte främst skrivs i chattbotten utan i fabriken, laboratoriet, energisystemet och sjukhuset. Här har Europa tydliga styrkor: avancerad industri, life science, forskning, stora mängder verksamhetsdata, hög digital mognad, fossilfri el och starkt kunnande inom hållbarhet och grön omställning.

Vad som väntar runt AI-hörnet kan bara framtiden utvisa. Men redan nu kan vi förbereda oss, välja riktning och börja testa.