Krönika

Erik Angner: Ingen anställer den som slutat tänka

AI kan skriva ansökningarna och lösa uppgifterna. Men vad händer med förmågan att tänka själv? Erik Angner, professor i praktisk filosofi, granskar forskning om AI i utbildningen och argumenterar för att bildning, kritiskt tänkande och gott omdöme blir avgörande på framtidens arbetsmarknad.
Elever sitter vid bänkar i ett klassrum medan en lärare står vid en projektorduk längre fram. I förgrunden ligger ett uppslaget anteckningsblock.
Studenter borde överväga att själva välja bort AI-verktyg under utbildningen, även om studierna då tar längre tid, menar Erik Agnér. Foto: TT
Hämta EFN:s app för iOS och AndroidGratis för iOS och Android: nyheter, analyser, börs, video, podd. Ladda ner gratis

I våras möter Financial Times en finansman från New York. Han ska just anställa praktikanter och noterar att de sökande tillhör första generationen AI natives – studenter som haft tillgång till AI-verktyg under hela sin studietid. Finansmannen berättar att aspiranterna ser alldeles fenomenala ut på papper. Men så fort de börjar prata visar de sig vara ”chockerande ytliga”. Deras imponerande ansökningshandlingar är AI-genererade. Men det är inte handlingarna som är problemet. Det bekymmersamma är att många studenter inte tycks ha lärt sig så mycket mer än att klippa och klistra från en chattbot.

Sådana AI natives, menar finansmannen, är oanställningsbara: ”Vi är ute efter kritiskt tänkande, inte bara AI.” Därför har han och hans kolleger börjat välja bort studenter från STEM-ämnena – naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst, och matematik – där AI slagit igenom mest. Plötsligt är han mer intresserad av studenter med en bakgrund inom humaniora – studenter som läser, skriver och tänker själva.

Situationen finansmannen beskriver innebär en helomvändning. I decennier har det hetat att unga människor måste lära sig koda för att få jobb. Sedan 2018 ingår programmering i grundskolans läroplan. Regeringen har tydligt signalerat att STEM-ämnena ska prioriteras, bland annat genom förra årets En STEM-strategi för Sverige. Men nu kan AI sköta kodningen och många STEM-studenter framstår som oanställningsbara. I stället söker finansmannen aktivt efter studenter som läst historia, filosofi, litteratur och teatervetenskap – områden där AI slagit igenom minst.

Forskning om AI inom utbildningen är med nödvändighet begränsad, eftersom fenomenet är så nytt. Men den forskning som finns antyder att tillgång till AI-system kan undergräva unga människors formella utbildning och personliga utveckling.

Den största systematiska forskningssammanställningen om AI inom utbildningen som jag känner till publicerades av Stanfords AI hub for education nu i november. Ett återkommande resultat från forskningen är att elever med AI-verktyg arbetar snabbare och slarvigare. De gör sämre ifrån sig på prov, där de inte har tillgång till AI. Deras förståelse av materialet är också ytligare. Det går bättre för de elever som använder AI-verktygen som stöd i inlärningen, inte för att klippa och klistra. Men inte ens de elever som använder AI-verktygen ”rätt” gör systematiskt bättre ifrån sig än dem som inte har tillgång till sådana verktyg alls. Sammanställningen pekar dessutom på att AI inom undervisningen kan undergräva elevernas motivation, tillit, självförtroende och välbefinnande.

En studie av Grace Liu vid Carnegie Mellon University och hennes kolleger stöder tesen att AI-verktyg undergräver människors driv – deras vilja och förmåga att fokusera och anstränga sig. I en randomiserad kontrollerad studie med 1 222 deltagare jämförde Grace Liu och hennes kolleger personer som haft tillgång till AI-verktyg under en inlärningsperiod med personer som inte haft det. Som väntat gjorde gruppen som haft tillgång till AI-verktyg sämre ifrån sig på provet. Åtminstone en del av förklaringen visade sig vara att de valde att inte ens försöka lösa problemen på provet. Tillgången till AI-verktyg gjorde att de tappade förmågan att fokusera och att anstränga sig när det gällde. Bara 10–15 minuter med ett AI-verktyg räckte för att undergräva deltagarnas driv.

En studie från AI-företaget Anthropic väcker också frågor om AI-användares oberoende och självständighet. I studien fick experter fatta beslut inom sina respektive expertområden, med stöd av förslag från en AI-agent. Vad deltagarna inte visste var att de föreslagna lösningarna var slumpmässiga. Om deltagarna fattade oberoende och självständiga beslut borde de hålla med AI-agenten i 50 procent av fallen. Men deltagarna visade sig följa AI-agentens råd hela nio gånger av tio. När de efteråt fick möjlighet att motivera sina beslut valde åtta av tio att upprepa AI-agentens argument, ofta ord för ord. Ändå uppgav bara en till två av tio att deras beslut påverkats av AI-agentens förslag.

AI-verktyg riskerar alltså att undergräva centrala intellektuella färdigheter och förmågor. Det skulle i så fall förklara varför de studenter som använt dem mest tycks vara minst kvalificerade för yrkeslivet. Än mer bekymmersamt är att de negativa effekterna ofta är osynliga för användaren själv. Precis som vid för hög alkoholkonsumtion eller för lite sömn riskerar omdömesförmågan att vara det första som går förlorat.

Det är sannolikt att nästan alla från och med nu kommer att ha enkel tillgång till chattbottar av olika slag. Den som inte har några färdigheter eller förmågor utöver att klippa och klistra från dem kommer ha ett värde nära noll på arbetsmarknaden.

Vilka slutsatser kan vi dra av allt detta? Det är ännu oklart hur framtiden kommer att te sig. De som påstår sig veta säkert kan avfärdas som överdrivet självsäkra. Men vi kan ändå försöka göra några kvalificerade gissningar.

Det är sannolikt att nästan alla från och med nu kommer att ha enkel tillgång till chattbottar av olika slag. Den som inte har några färdigheter eller förmågor utöver att klippa och klistra från dem kommer ha ett värde nära noll på arbetsmarknaden.

Arbetsgivare måste hitta nya och bättre sätt att bedöma arbetssökande. Det kan visa sig att de mest slipade ansökningarna kommer från de minst kvalificerade kandidaterna. Arbetsgivare som vill ha den mest kompetenta arbetskraften – människor som läser, tänker och skriver själva – borde också aktivt rekrytera humanister.

Regeringen borde överväga en humaniorasatsning som är lika ambitiös som dess STEM-satsning. På så sätt kan vi säkra tillgången till de talanger som söker sig till arbetsmarknaden den vägen.

Skolor, högskolor och universitet borde vara försiktiga med att rulla ut AI-satsningar inom utbildningen, tills vi kan slå fast att de faktiskt hjälper. Att AI-verktyg kommer att användas i yrkeslivet är i sig inte skäl nog att introducera dem under utbildningen. Någon kanske invänder att problemet är övergående, eftersom framtidens AI-verktyg inte kommer ha de problem som forskningen pekar på. Den hypotesen kan vara sann. Men spekulationer om framtiden ger oss inga skäl att tvinga på unga människor de verktyg som finns i dag.

Studenter borde överväga att själva välja bort AI-verktyg under utbildningen, även om studierna då tar längre tid. För att utmärka sig på framtidens arbetsmarknad måste dagens elever och studenter utveckla de specifika färdigheter och förmågor som AI-agenter och chattbottar saknar.

Vad kan det röra sig om? Det kan vara kritiskt tänkande och förmågan att ta till sig information och utvärdera argument. Det kan vara klassiska intellektuella dygder, som vishet, nyfikenhet, ödmjukhet och öppenhet. Det kan vara sociala färdigheter, empati, emotionell intelligens samt takt och ton. Det kan vara etik, en uppfattning om vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Det kan vara förmågan att uttrycka sig med charm, spänst och humor i text och tal. Det kan vara initiativförmåga, urskillningsförmåga och ett gott omdöme.

Vad framtidens studenter kommer behöva är, med ett enda ord, bildning. Finansmannen var rätt ute.

REFERENSER

Pohl, J. (2026, 9 oktober). Using AI for just 10 minutes erodes your ability to persist at hard things. Berkeley News. Tett, G. (2026, 8 maj). Humans still matter more than AI in finance. Financial Times. Walker, S., Fesler, L., Martinez Claeys, J. P., Agnew, C., & Loeb, S. (2026). The evidence base on AI in K–12: a November 2026 review. Scale Initiative, Stanford University. DOI: 10.26300/80wn-ca81

Erik Angner

Erik Angner är nationalekonom och professor i praktisk filosofi.

Erik Angner

Nästa Artikel