Näringslivets stora dilemma: ”Vi har missat i tajmningen”

ÖSTERGÖTLAND. I januari i år berättade Siemens Energy i Finspång att man behöver anställa 1 000 personer de kommande två åren. Företaget annonserade en anställningstakt på mellan 50 och 100 personer i månaden för att kunna dubblera produktionen av gasturbiner fram till 2028.

Bra nyheter för Finspång, särskilt som kommunen redan tidigare satt offensiva tillväxtmål: upp från dagens 21 500 invånare till 30 000 om tio år, en ökning med nästan 50 procent.

Låter som ett skolboksexempel på en kommun som växer i symbios med näringslivet. Problemet? Att kommunen tappar invånare. Fler dör än föds, samtidigt som fler personer flyttar från än till Finspång. Det betydde en minskning på 121 personer under 2025 – och den långsiktiga trend som Statistiska centralbyrån, SCB, ser fortsätter nedåt.

Vilket förstås inte hindrar Finspång från att försöka. För att öka kommunens attraktivitet jobbar man under paroller som ”Kraften i Finspång” och ”Jag väljer Finspång” samt föreningen Tillväxt Finspång som ska arbeta med kompetensförsörjning, flyttkedjor, driva på nya detaljplaner och få hyresvärdar att locka med sänkt hyra. Sådant kommuner gör, men som inte verkar imponera på statistiker på SCB.

Fel i kalkylen

Tillsammans med grannkommunen Motala är Finspång något av svensk industris vagga. Det har funnits järnbruk i Finspång sedan 1500-talet och landets första verkstadsindustri grundades i Motala tidigt på 1800-talet. Men det är inte bara en gammal historia kommunerna delar – de har även en allt äldre befolkning. Medelåldern i Finspång är 45,1 år och i Motala 44,9, jämfört med snittet i riket som ligger på 42 år. Det är inget man bygger reklamkampanjer på.

Paradoxalt nog föder kvinnor både i Finspång och Motala fler barn än rikssnittet: 1,47 per kvinna i Motala och 1,46 i Finspång. Det ska jämföras med rikssnittet på 1,42. Men det räcker inte för att väga upp.

Motalas näringslivschef Marianne Henriksson står därför inför en grannlaga utmaning när kommunen både vill växa och locka nya företag.

– Vi har missat lite i tajmningen, säger hon.

– Vi är en kommun med fantastiska miljöer och möjligheter till attraktiva boenden, men har haft för få detaljplaner både för bostäder och verksamheter. Vi börjar komma ifatt nu, och då tror jag vi har goda chanser att vända utvecklingen.

Pudelns kärna

Ska en kommun växa måste man börja vid pudelns kärna: att göra det enklare för unga att etablera sig med jobb och bostad så att de kan skaffa barn. Det menar Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet och ansvarig för Utredningen för en framtid med barn, en statlig utredning med uppdrag att analysera orsakerna till det minskade barnafödandet och dess samhällsekonomiska konsekvenser.

– Om vi inte vänder trenden står vi inför en kris som kommer att få stora konsekvenser för hela samhället, även näringslivet, säger hon.

När Motala Verkstad grundades 1822 födde kvinnor i snitt 4 barn. Nu är vi nere på rekordlåga 1,42. För att befolkningen ska reproducera sig krävs 2,1 barn per kvinna.

– Både kvinnor och män säger fortfarande att de vill ha ungefär 2 barn, men många etablerar sig sent på bostads- och arbetsmarknaden och hinner därför inte få så många barn som de önskar, säger Åsa Hansson.

Samtidigt väntas Sveriges befolkning fortsätta växa något det kommande decenniet, från dagens 10,6 miljoner till knappt 10,8. En ökning med 170 000. Men siffrorna är dopade.

– De hjälps upp tillfälligt av att äldre lever längre, samt att vi haft en ganska stor migration, konstaterar Åsa Hansson.

Det här sätter nytt ljus på Finspångs och Motalas ambitioner att växa: Var ska de ens hämta de nya invånarna från? För att Finspång ska öka sin befolkning med nästan 9 000 på tio år måste ungefär 5 procent av landets hela förväntade befolkningsökning hamna i kommunen. Det låter lite optimistiskt.

Bilden är dock inte så enkel, för medan mindre kommuner brottas med minskande befolkning, pågår urbaniseringen för fullt. I Östergötland är det bara några mil mellan vinnare och förlorare.

Ett "positivt problem"

Länet är Sveriges fjärde folkrikaste och näst efter de tre storstadsregionerna det med störst andel av landets totala bnp.

Östergötland domineras av Linköping och Norrköping, tvillingstäderna som ligger bara fyra mil från varandra, och brukade marknadsföra sig som ”den fjärde storstadsregionen”. Det är inte en slogan tagen ur luften. Båda ligger med på topp tio-listan över landets största kommuner, Linköping på en femteplats med sina 169 000 invånare, Norrköping på tiondeplats med 145 000.

– Det är smart och korrekt marknadsföring, för sett som en enhet är det verkligen en storstadsregion. Ska man se till trenderna är det också där tillväxten kommer att ske, och kombinationen Linköping-Norrköping är en styrka för Östergötland, säger Wolfgang Pichler, analytiker på Tillväxtverket med fokus på regional utveckling.

Båda städerna växer visserligen, men medan takten planat ut för Norrköping expanderar Linköping så det knakar. De senaste tio åren har folkmängden ökat med över 10 procent, näst snabbast ökning bland de största kommunerna i Sverige (bara Uppsala växte mer). Staden räknar med att fortsätta växa med 1 100 personer per år även det kommande decenniet. Vilket ger en viss huvudvärk det också, om än av annan sort än i Finspång och Motala.

– Läget just nu i Linköping är exceptionellt, säger kommunens näringslivsdirektör Malin Ljung.

– Det är i grunden ett positivt problem, men tillväxten är så stor att vi försöker förstå alla effekter det får. Saabs expansion spiller över på det mesta i samhället, näringsliv, universitet, service och utbud. Vi kommer inte klara det här själva, vi behöver resten av regionen också.

Försvarsindustrin drar folk

Det här är glädjande för för resten av Östergötland. Norrköping har sedan länge haft en större ut- än inpendling till Linköping, vilket kan förklaras med att städernas arbetsmarknader ser olika ut. Linköping har fler arbetstillfällen för akademiker och ingenjörer, Norrköping har ett mer blandat näringsliv med fokus på bland annat handel och logistik.

– Våra städer utvecklas tillsammans sedan länge, och vi ser inte varandra som konkurrenter, vi kompletterar varandra, säger Maria Karlsson, näringslivsdirektör i Norrköping.

– Befolkningsfrågan är bara en sida av saken, självklart är det viktigt för oss att folk väljer att bo i Norrköping, och där kan vi erbjuda boendemiljöer som Linköping kanske inte har. För oss har det också varit viktigt att få ner arbetslösheten och i dag har vi en förvärvsfrekvens som ligger väldigt nära rikssnittet. Det ger oss en bra grund att växa från.

Något Linköping har, men som Norrköping saknar, är såklart Saab, som ända sedan 30-talet haft sin flygplanstillverkning i staden. Saab har länge varit Linköpings största privata arbetsplats – och med dagens osäkra omvärldsläge har efterfrågan på Gripen och andra Saabprodukter ökat snabbt, vilket betyder att bolaget även behövt rekrytera i hög takt.

Saab har i dag ungefär 10 000 anställda i Linköping, och även om man har den snabbaste personaltillväxten bakom sig ska man ändå fortsätta rekrytera i hög takt de närmaste åren.

– Än så länge lyckas vi tillräckligt bra med att attrahera kompetens, säger Anna Swedin, HR-chef på Saab Aeronautics, den del av Saab som arbetar med flyg och därmed tillverkningen av Gripen.

– Men vi är medvetna om att vi inte kommer kunna möta hela vår tillväxt bara genom att anställa fler medarbetare. Vi måste också lösa det genom smartare arbetssätt, automation, AI och den transformation som sker inom utveckling och produktion, men även genom internationella partnerskap och industrisamarbeten.

En ond cirkel

Viljan att helt byta bostadsregion är måttlig i Sverige, det är egentligen bara de tre storstadsregionerna som har den dragningskraften. I övrigt verkar vi mest flytta i närregionen, ofta mellan grannkommuner. Det är också svårt att mäta exakt hur långt folk är villiga att pendla till jobbet, den magiska gränsen verkar ligga vid max en timme – med en större tålighet i storstäderna än på landsbygden och mindre städer. Det betyder att arbetsgivare i första hand behöver rekrytera medarbetare relativt nära arbetsplatsen.

Men Linköping och Norrköping har en superkraft: Linköpings universitet, med verksamhet i båda städerna. Sju av tio studenter kommer utifrån, vilket är goda nyheter. För det är just i samband med högre studier som viljan att flytta långt är som högst, och med rätt förutsättningar finns chansen att behålla de inflyttade studenterna även efter examen.

– Här har vi lyckats ganska bra, ungefär hälften av studenterna väljer att bo kvar i regionen, säger Catharina Sandberg, vd på Lead, företagsinkubatorn vid Linköpings universitet.

– Vi har en kombination av utbildningar vid universitetet som tar fram Sveriges mest anställningsbara studenter, och en situation där företag i alla storlekar konkurrerar om kompetensen.

Utmaningen finns kanske på ett helt annat område, som inte alls har med jobb och utbildning att göra – utan det här med att bilda familj. Det finns jobb för välutbildade i Östergötland (vi har inte ens nämnt stora industrier som Toyota Material Handling och Väderstadverken i Mjölby kommun), det finns många bostadsorter i olika prisnivåer att välja mellan – men eftersom antalet barn minskar är de flesta kommuner i full färd med att skära ner förskolor och skolor, så även Linköping trots att kommunen växer.

Begripligt, finns det inte barn som fyller klasserna är det ekonomiskt smartare att koncentrera verksamheten till färre enheter. Men det tycker den statliga utredaren Åsa Hansson kan vara att skjuta sig själv i foten.

– Barnomsorg och bra skolor är viktigt för att unga ska vilja skaffa barn. Även om man kortsiktigt sparar pengar kan det vara en dålig investering på lång sikt, säger hon.

– Det är så klart en svår avvägning för kommunerna, men det blir lätt en ond cirkel. Om man inte erbjuder det som unga vuxna efterfrågar kommer färre stanna eller flytta dit.

Kräver en långsiktig satsning

Men hur går det för Finspång och Siemens Energy då? För Finspång verkar tillväxten gå så där, SCB förutspår en minskning med flera hundra personer fram till 2040. Siemens verkar däremot hålla tempot och anställer för fullt. En hel del kompetens har man hittat i andra länder, till exempel har så många indier flyttat dit att kommunen satsat på en ny cricketbana.

Och det kanske inte ens är Finspång som får den stora nyttan av Siemens expansion, utan Norrköping som bara ligger två mil bort.

– Ja, Siemens Energy är redan i dag Norrköping största privata arbetsgivare, säger Maria Björk Hummelgren, vice vd på Östsvenska handelskammaren.

– Och det sätter fingret på en utveckling som blir allt viktigare. Det måste bli enklare att pendla, så folk kan bo och arbeta på olika ställen. Det är avgörande för hela regionen.

Vilket såklart ändå inte löser grundproblemet.

– För det krävs en långsiktig satsning och politisk vilja över alla partigränser. Jag hoppas för oss alla att vi kan nå dit, säger Åsa Hansson.