Niklas Ekdal: Ge oss gärna lite urban politik också

Min gamle far, född i Småland 1916, var ingen vän av städer. Han hade sett ruinerna i Hamburg och London efter andra världskriget, tätbebyggelse som dödsfälla. Om Stockholm sade han: ”Där skulle jag aldrig gå ut efter mörkrets inbrott.”

Kanske var det befogat på 70-talet när brottsligheten sköt i höjden. Efter 40 års flanerande runt 08-området har jag själv en annan bild. Nutidens farligaste miljö är inte storstaden utan cyberrymden.

Ingen statistik biter dock på klyftan mellan centrum och periferi. Politiken ligger nedströms från känslan, och känslorna har alltid varit blandade inför metropolers anonymitet, arrogans och kommers.

Den digitala ekonomin turboladdar en dynamik som funnits i tusentals år. Snart kan den få hela länder att spricka. Historiskt har det ju varit vanligare med mäktiga stadsstater omgivna av primitiv landsbygd än med jämlika nationalstater.

USA leder utvecklingen. Där råder nu febril aktivitet för att rita om valdistrikt inför höstens kongressval, så att det republikanska hjärtlandet behåller greppet. Ingen har väl några illusioner om fair play från presidentens sida.

New York, Chicago och San Francisco är på samma gång skinande vinstmaskiner och misär för knarkande uteliggare. När det går bra stiger bostadspriserna. Om det går jättebra – som i Silicon Valley – stiger de extremt. Det finns ingen tillväxt utan växtvärk, men det finns politiska möjligheter att jämna ut spelplanen.

När Donald Trump bussar sin migrationspolis på liberala delstater är det inte för att invandrare utgör ett hot. Minneapolis är tvärtom en av USA:s säkraste storstäder. Tiodubblade resurser till den maskerade, paramilitära styrkan ICE blir maktspråk mot politiska motståndare.

Innerstädernas comeback från 70-talets förslumning är intimt förknippad med invandring. I sina bästa stunder bryr sig varken Manhattan eller Malmskillnadsgatan om du kommer från Kina eller Kisa. Av Stockholms invånare är 26 procent utlandsfödda mot 20 procent i Sverige som helhet. I världens finansiella centrum New York är 37 procent utlandsfödda. I världens digitala centrum San Francisco 35 procent. I det fattiga West Virginia – där Donald Trumps kronprins JD Vance har rötter – är bara 1,7 procent födda utanför USA.

Tidöregeringens lågvattenmärke var skrytet om att utvandringen äntligen överstiger invandringen. Magdalena Andersson ville inte vara sämre och varnade för ”Somalitowns”. Sådant signalerar en antiurban idé som åtminstone historiskt har varit främmande för både moderater och socialdemokrater (liksom för republikanerna i USA).

I Sverige brukade Centern stå för storstadskritiken. När jag jobbade på Vimmerby Tidning 1980 utnämndes chefredaktören Ingmar Karlsson av Aftonbladet till ”Stockholms fiende nummer 1”. Centerpartisten Karlsson lyckades kritisera centraliseringen i 260 ledare inom loppet av tolv månader.

Det var inte staden som livsform han vände sig mot utan staden som parasit. Varför lägga miljarder på Hötorgsskrapor och Essingeleder när vägarna i Småland knappt var farbara? Under den mest rasande urbaniseringen låg det något i rättviseperspektivet, men i dag?

I valrörelsen kommer vi att höra mycket om landsbygdspolitik. Ge oss gärna lite stadspolitik också. En skön röd-grön-blå röra av arbetskraftsinvandring, marknadshyror, sociala skyddsnät, mindre regelkrångel och bilfria innerstäder.