Tommy Andersson: Organdonation är den ultimata kärlekshandlingen

Störst av allt är kärleken.” Så sade prins Daniel i sitt bröllopstal till kronprinsessan Victoria. Jag har själv haft tur i kärlek. Jag älskar min fru. Jag älskar våra tre barn. Som de flesta människor skulle jag göra precis vad som helst för att skydda min familj.

Det är också därför organdonation berör mig så djupt. I grunden handlar det inte bara om avancerad medicinsk teknik. Det handlar om kärlek och om människor som är beredda att donera delar av sina kroppar för att andra ska ges möjligheten att leva vidare. Det måste vara den ultimata kärlekshandlingen.

Under de senaste 20 åren har jag forskat på så kallade matchningsmarknader. Hur man fördelar resurser när pengar inte bör, eller får, avgöra vem som ska få vad. Det kan handla om skolplatser, bostäder eller flyktingmottagningar. Men inget område har påverkat mig lika starkt som mitt arbete med organdonation.

För några år sedan var jag med och byggde upp det nordiska njurbytesprogrammet Step. Idén är egentligen ganska enkel: En person vill men kan inte donera en av sina njurar till någon de älskar eftersom personens njure inte är immunologiskt eller medicinskt kompatibel med mottagarens kropp. Denna person ges i stället möjligheten att donera sin njure till en helt okänd människa i utbyte mot att den de älskar får en njure av någon helt okänd donator som de är kompatibla med. Om man samlar tillräckligt många sådana personer kan människor som annars riskerar att dö i väntan på ett organ i stället kan transplanteras och få leva.

Det låter enkelt men det blir snabbt tekniskt när man går in på algoritmer, databaser, logistik och allt annat som krävs för att det ska fungera. Även mitt bidrag till Step var tekniskt (typ design av regelsystem och algoritmer). Men mina starkaste minnen har inte ett dugg med teknik att göra. Jag minns verkligheten. Verkligheten är en pappa som slipper dialysmaskinen eller ett barn som ges möjligheten att bli tonåring. Jag minns kärleken.

Mamman som utan att tveka donerade sin ena njure för att rädda livet på sin älskade dotter. Jag minns engagemanget. Alla läkare, sjuksköterskor, koordinatorer och annan personal som arbetar tillsammans med ett enda mål: att ge svårt sjuka människor möjligheten att leva.

Jag är övertygad om att vi oftare måste tala om organdonation (och sjukvård mer generellt) på just detta sätt. Som något verkligt, kärleksfullt och sprängfyllt av engagerade och professionella yrkespersoner. Jag tror nämligen att prins Daniel har rätt: ”Störst av allt är kärleken.” Och ibland kan kärlek faktiskt rädda liv. Precis som när pappa Olle för 17 år sedan räddade livet på sin son, prins Daniel, genom att donera en njure. Och om vi förstår det så kanske vi också förstår att sjukvård är så mycket mer än politik, ekonomi, administration och organisation. Det skulle kanske göra vårt samhälle både mer humant och mer medmänskligt.

En sista sak. Även om Step har räddat många liv kvarstår ett stort problem. Fortfarande dör en människa varje vecka i Sverige i väntan på organ. Du kan hjälpa till genom att registrera dig som organdonator i Donationsregistret, om du inte redan gjort det. Det tar bara någon minut. Din medmänskliga kärlekshandling kan en dag innebära skillnaden mellan liv och död för en för dig helt okänd människa.