Tekniken speglar vem som bygger den

Jag och min pappa har en lek. Vi turas om att nämna kvinnliga forskare. Den som först står utan namn förlorar. Det är en enkel lek, men den säger något om vilka namn som fastnar. Vilka som får erkännande för teknikutvecklingen. Jag vill utmana dig att leka, men med innovatörer. Vilken kvinna tänker du på först?

När jag tänker på kvinnor som bygger teknik känner jag drivkraften som motiverar mig själv: viljan att förbättra världen på riktigt. Jag har alltid dragits till innovatörer som flyttar gränsen för vad som är möjligt att skapa. Men om vi vill ha bättre teknik behöver fler få bygga den, och få makt, kapital och erkännande när de gör det.

Jämställdhet och innovation är samma fråga. I de här branscherna har ingen råd att avstå från aktiv inkludering. Europa har redan ett innovationsgap där kvinnor bara står för omkring 13 procent av europeiska patentansökningar. Det betyder i praktiken att idéer och lösningar lämnas på bordet. Samtidigt visar forskning att underrepresenterade grupper oftare står bakom nyskapande arbeten, men att deras resultat tas upp och belönas mer sällan. Att strunta i mångfald är ett effektivt sätt att bromsa utveckling.

Ändå lever bilden av innovatören som en manlig figur ofta kvar. När vi tänker på entreprenörer och tekniska pionjärer är det fortfarande få som spontant kan nämna kvinnor. Samtidigt är kvinnor redan centrala arkitekter bakom den infrastruktur som nu byggs. Här kommer några exempel, så att du kan vinna innovatörsleken.

Kvantdatorernas arkitekt

I Göteborg börjar framtiden i ett kylskåp. Eller rättare sagt i en kryostat som kyls ned till millikelvin. Åker du till Wallenberg Centre for Quantum Technology, WACQT, kanske du möts av meddirektören och forskaren Giovanna Sammarco Tancredi.

Hon leder en forskargrupp som arbetar mot en svensk 100-qubitsprocessor. Hon har beskrivit uppdraget som ”både en ära och ett ansvar”, med fokus på praktisk nytta. Målet är att skapa en testbädd som ger svenska företag och forskare tillgång till infrastruktur för att testa algoritmer och hårdvara. Om Sverige ska spela någon roll i nästa generations beräkningsinfrastruktur kan det mycket väl avgöras i just det här labbet.

Chipdrottningen

AI-kapplöpningen handlar i dag lika mycket om el och kylning som om algoritmer. Serverhallar drar lika mycket el som mindre städer och måste kylas dygnet runt. Där är Lisa Su, vd för AMD, en nyckelperson. År 2025 lanserade hon Helios – inte bara ett chip utan en komplett byggsats för AI-hallar, färdigt att rulla in och börja träna modeller på.

Samma höst presenterade AMD och Open AI planer på att bygga AI-kapacitet i storleksordningen flera kraftverk. När sådana satsningar görs avgörs också något större: Ska framtidens beräkningsinfrastruktur bli öppen och tillgänglig, eller sluten och kontrollerad av några få aktörer? Under många år har AI-utvecklingen i hög grad kretsat kring Nvidia som dominerande leverantör av AI-chip. Hårdvara och mjukvara är så integrerade att kunder i praktiken låses in i ett och samma system. Att byta system kan innebära höga kostnader.

Valet mellan öppna och slutna lösningar formas främst av chipbolagens ledningar och av de största moln och datacenteraktörerna, men även av de företag som utvecklar själva hårdvaran, såsom halvledarbolag. När en viss hårdvaruplattform blir norm styr den ofta vilka verktyg och vilken mjukvara som fungerar bäst, och därmed vad som i praktiken etableras som standard. I publika halvledarbolag är beslutsrummen fortfarande mansdominerande: kvinnor har omkring 13 procent av de exekutiva rollerna, enligt branschorganisationen GSA.

Lisa Su har profilerat AMD som ett mer öppet alternativ. På så vis vill hon bygga på gemensamma standarder, så att företag kan kombinera lösningar från fler aktörer utan att bli inlåsta. Hon återkommer ofta till att öppna ekosystem är avgörande för AI, eftersom innovation går snabbare när fler kan vara med och bygga. När fler kvinnor sitter vid bordet förändras frågorna – och därmed vilken teknik som byggs.

AI som läser rummet

Även med enorm beräkningskraft kvarstår en mer filosofisk fråga: Vad ska modellerna förstå? Fei-Fei Li bygger World Labs kring rumslig intelligens, AI som kan resonera om en tredimensionell värld, inte bara text och platta bilder. I februari i år tog bolaget in en miljard dollar. Fei-Fei Li betonar ofta att AI bara är ett verktyg och att verktygens värderingar ytterst är människans.

Homogena miljöer missar ofta andra perspektiv. Mitt favoritexempel är när Nasaingenjörer inför Sally Rides rymdresa frågade om 100 tamponger var rätt antal för en veckas uppdrag. Det är tydligt att ingen kvinna kan ha varit med i den uppskattningen. Under lång tid har AI formats i liknande mansdominerade miljöer, men det är dags för mer perspektiv. När Fei-Fei Li nu bygger världsmodeller med tydligt fokus på användning i samhälle och vardag förändras bilden av vad ”bra” AI är. Om hennes modeller blir standard påverkas allt från robotik och AR till stadsplanering, produktdesign och industriell övervakning.

Infrastrukturstrategen

Mira Murati lämnade Open AI och startade Thinking Machines Lab, som på några månader tog in omkring två miljarder dollar. Hennes mål är att bygga AI-infrastruktur som andra kan använda och bygga vidare på, med öppna gränssnitt och en betydande del öppen källkod.

Under många år har de största AI-satsningarna drivits av ett fåtal bolag där normen varit slutna ekosystem. Mira Murati gör tvärtom: hon använder sin position och erfarenhet för att lägga fokus på verktyg åt andra, som forskare, startupföretag, mindre aktörer. Som Lisa Su öppnar hon upp marknaden: fler aktörer kan bygga, konkurrera och integrera sina lösningar utan att allt måste gå via ett enda dominerande ekosystem.

Läkemedlens datamotor

Tekniken som styr våra kroppar är minst lika avgörande som den som driver servrarna. I läkemedelsutveckling finns enorma mängder data om gener, celler och sjukdomsförlopp. Utan bra och kraftfull analys drunknar insikterna i siffror. Daphne Koller och hennes bolag Insitro utvecklar självlärande AI-modeller som hjälper forskare att hitta mönster och snabbare identifiera nya mål för läkemedel.

Samtidigt har Daphne Koller ofta beskrivit hur det är att vara ensam kvinna i rummet och förväntas representera ett helt kön. Det är ett typiskt obetalt extraarbete som dessutom riskerar att få kvinnor att lämna just de miljöer där deras erfarenhet behövs mest.

Det som förenar de här kvinnorna är att de bygger grundteknik och infrastruktur som andra måste förhålla sig till. De arbetar i miljöer som länge varit mansdominerade, och deras ledarskap breddar synen på vad som räknas som viktig teknik och strategiska investeringar.

Jag tänker tillbaka på leken med min pappa. Den som vill utmana sig i moderna innovatörer har nu Giovanna Sammarco Tancredi, Lisa Su, Fei-Fei Li, Mira Murati och Daphne Koller att börja med. Ju fler kvinnor vi kan nämna, desto större chans att deras arbete också får den plats, finansiering och makt det förtjänar.