Alla behöver en vän som Cliff

I Once Upon a Time in Hollywood skjutsas skådespelaren Rick Dalton till en inspelning av sin stuntman, polare och alltiallo Cliff Booth. Rick har ångest över att han blivit en föredetting. När han klivit ur bilen ropar Cliff några uppmuntrande ord till honom: ”Hey! You’re Rick fucking Dalton, don’t you forget it.” Sedan kör Cliff hem till Rick och fixar tv-antennen på hans tak. Rick är hopplös på sådant och har bett sin bästis om hjälp. Cliff drar på sig sitt verktygsbälte – som han även stoppat en kall öl i – och hoppar lätt som en bergsget upp på taket.

Han är händig, kamratlig och manlig. Om man bortser från att Cliff en gång råkade skjuta ihjäl sin fru med en harpun är han precis som min bästis Anders som hjälper mig med både praktiska och emotionella problem. Inga bekymmer är för stora för att Anders ska hitta en lösning. Inga tavlor är för tunga för att han ska hänga upp dem (han har en speciell betongborr och små plastpluppar som han stoppar in i hålen så att skruvarna sitter perfekt). Om jag känner mig värdelös påminner han mig om att jag är Fredrik fucking Strage.

Att Cliffs och Ricks vänskap påminner om Anders och min är ett av många skäl till att jag älskar Once Upon a Time in Hollywood. Därför blev jag glad när Netflix meddelade att uppföljaren The Adventures of Cliff Booth släpps senare i år. I den får vi följa Brad Pitts stuntman 1977, åtta år efter första filmen, när han odlat mustasch, kör skrotbilsrally och fajtas mot skummisar i Los Angeles undre värld. Quentin Tarantino har inte regisserat. Han är upptagen med att planera sin tionde och sista film. I stället blir det fjärde gången (efter Tony Scotts True Romance, Oliver Stones Natural Born Killers och Robert Rodriguez From Dusk till Dawn) som en annan berömd regissör tar sig an ett Quentin Tarantino-manus:

David Fincher, kungen av nagelbitande intensitet och skugghöljda miljöer.

Leonardo DiCaprio kommer tyvärr inte att medverka som Rick Dalton, men av trailern att döma blir det en fräsig fusion av det bästa hos David Fincher och Quentin Tarantino. Förhoppningsvis kommer denna uppföljare också att berätta om Cliff Booths bakgrund – som finns beskriven i Quentin Tarantinos bok Once Upon a Time in Hollywood, som inte är en romanversion av filmen utan ett slags komplement. Där får vi veta att Cliff under andra världskriget stred mot tyskar på Sicilien och mot japaner i Filippinerna, på 50-talet hamnade i Paris där han fick smak för europeisk nya vågen-film och 1969 gick på dejt med en miss Himmelsteen (sekreterare till Marvin Schwarz, Hollywoodagenten som i filmen spelas av Al Pacino) för att se Vilgot Sjömans Jag är nyfiken gul. Han gillade både filmens politiska diskussioner och de fumligt realistiska sexscenerna mellan Lena Nyman och Börje Ahlstedt. Det svartvita fotot var så vackert ”att Cliff ville slicka bioduken, särskilt när Lena syntes”. Miss Himmelsteen suckade dock efter en stund: ”Jag är uttråkad gul.”

I intervjuer har Quentin Tarantino sagt att Cliff Booths far var löjtnant Aldo Raine i Inglourious Basterds och hans son den gräsrökande flummaren Floyd i True Romance (som båda spelades av Brad Pitt). Med lite tur kommer Quentin Tarantino att skriva fler manus som kopplar ihop filmerna efter att han gått i pension som regissör. The Adventures of Cliff Booth gör väntan på hans sista opus mer uthärdlig. Fansen kan också se fram emot de tjocka böcker som journalisten Jay Glennie (som just gav ut en tegelsten om Once Upon a Time in Hollywood) ska skriva om resten av hans filmografi. Om jag ska få plats med dem kommer jag att behöva en ny bokhylla. Jag vet vem som ska montera den.