Anna Hellers: Därför ska du sluta följa ditt hjärta

Ett av mina största intressen är att följa kvinnor på sociala medier som pratar om ”the female dating strategy”. För den som inte är bekant med fenomenet rör det sig om influencers som instruerar andra kvinnor i hur de ska navigera på dejtingmarknaden för att hitta den rätte bland alla ”vandrande röda flaggor”, som de dåliga männen kallas. Tematiken känner jag igen, eftersom jag läste alla Jane Austens romaner som ung tonåring. Konsten att parera olika Wickhams för att nå fram till Mr. Darcy är något som har lärts ut till unga kvinnor sedan monogamins födelse.

Samtidigt har jag funderat på hur sunt det här beteendet egentligen är och hur realistiskt det är att försöka optimera partnerval utifrån strikta mallar. Jane Austens romaner slutar med giftermål, inte sällan lyckliga och ekonomiskt fördelaktiga sådana. Men äktenskap i verkligheten är inte lika statiska. Det finns inga garantier för att en bra man förblir det livet ut.

Ett rimligt förhållningssätt är därför att proaktivt förbereda sig på det värsta. Ämnet kvinnor och ekonomi uppmuntrar till just det. Majoriteten av råden handlar om den manlige kärlekspartnern och hur hon bäst skyddar sig mot hans eventuella ombytlighet genom juridiska avtal och ”fuck off-kapital”. Målet är att kvinnor ska vara ekonomiskt självständiga och, till skillnad från våra medsystrar längre tillbaka i tiden, faktiskt kunna lämna våra förhållanden om de gör oss olyckliga.

Trots att dessa skyddssystem finns på plats och predikas är det i dag långt ifrån smärtfritt för en kvinna att lämna sin relation. Utöver emotionella ärr påverkas hon också ekonomiskt, oavsett om hon har tre månadslöner på banken eller inte. Strukturellt tjänar hon ofta sämre än sin man. I storstäderna är det svårt att upprätthålla samma livskvalitet ensam, framför allt om målet är att leva och inte bara överleva.

I dag är moderna kvinnor dessutom ansvariga för sitt liv på ett annat sätt än hjältinnorna i böckerna. Om hon gör ett dåligt parti på äktenskapsmarknaden finns det andra valmöjligheter än att resignera inför att hon valt fel och försöka leva med situationen. Ett dåligt äktenskap är inte längre bara en tragedi utan också ett personligt misslyckande som omgivningen förväntar sig att hon gör något åt.

Därför var det en aning befriande när jag nyligen plockade upp Porträtt av en dam av Henry James, en 1800-talsklassiker som i sin skildring av den unga amerikanskan Isabel Archers kärlekssökande inte följer samma mall som liknande böcker. Hon beskrivs som hänförande intelligent och modern, en kvinna som sätter stort värde på sin personliga frihet. Hennes omtänksamma kusin Ralph ser sin chans att hjälpa henne att förbli självständig, genom att be sin far att testamentera halva arvet till henne. På så sätt ska hon aldrig behöva känna sig tvingad till ett giftermål för att materiellt kunna realisera sina drömmar.

Isabel blir snart förälskad i en man, trots släkt och vänners förvåning och protester. Han heter Gilbert Osmond och kan varken skryta med en stor förmögenhet eller någon imponerande karriär. Just därför väljer hon honom, resonerar hon, eftersom han inte verkar bry sig om status eller pengar. Han är en intellektuell match.

I romanens berömda 42:a kapitel sitter hon framför brasan i deras italienska palats och reflekterar över sitt tre år långa äktenskap. Hon inser att hon inte är lycklig, men vems fel är det? Han föraktar henne, trots att hon gör allt för att vara honom till lags. Det börjar gå upp för henne att hon fastnat i ett slags silkesstickat nät av intriger. Gilbert är ingen mystisk hjälte eller en intellektuell med integritet, som hon tidigare trott. Han har aktivt lurat henne.

Isabel, som besitter alla kvaliteter för att kunna välja rätt man, gör ändå inte det. Varningssignalerna finns där, brusande i bakgrunden. Men till skillnad från andra naturalistiska romaner om hur kvinnans snedsteg leder till hennes förfall är Isabels enda fel att hon försökt älska en sofistikerad bedragare. Hon innehar själv de egenskaper som krävs för att skapa en lycklig relation, eller ett lyckligt liv på egen hand.

Paradoxalt nog hade samma egenskaper – tillit, värme, kärlek – utgjort hennes största brist på den moderna dejtingmarknaden. De kvinnliga strategerna på sociala medier hade fnyst åt hennes naivitet och klandrat henne för att hon inte valde någon av sina rikare beundrare i stället. Deras råd är nämligen konsekvent: välj någon som kan försörja dig, inte om utan när han sviker dig.

Isabel valde att inte följa det rådet, utan sitt hjärta. Det kallar vi, om det går dåligt, för att välja fel.