Den globala ekonomins skuggsida

Resor till nya platser kan ge nya, ofta oanade perspektiv på tillvaron. Under en turistresa till Cypern för ett kvarts sekel sedan snubblade jag över en engelskspråkig affärstidning med följande annons, införd av en framåtblickande advokatbyrå:

”Är du åtalad för utpressning, penningtvätt, mord eller mordhot? Våra jurister kan hjälpa dig!”

Det frejdiga meddelandet, som för säkerhets skull även publicerats i översättning till ryska, ansågs uppenbarligen vara relevant för den lokala målgruppen. Cypern fungerade under flera årtionden som en knutpunkt för internationell kapitalflykt och penningtvätt – inte minst på grund av en vittgående banksekretess och frisinnad bakgrundskontroll. Först 2013, efter en potentiellt destabiliserande bankkris, inleddes en uppstädning.

Fallet Cypern är förstås bara en illustration av en vidare problematik. Den organiserade brottsligheten har alltid funnits, inte som en aktivitet vid sidan om det övriga samhället utan som en integrerad del av det. Inte sällan har den haft internationella förgreningar och kunnat påverka allt från handelsflöden till länders utrikespolitik. De flesta människor avfärdar den kriminella världen som något främmande. Saken är inte fullt så enkel.

Statens centrala roll har historiskt varit att etablera sin auktoritet, erbjuda beskydd och avdöma tvister – samtidigt som den exkluderar alternativa förmedlare av dylika tjänster. ”Livet”, anmärkte filosofen Thomas Hobbes i sin bok Leviathan från 1651, var innan statens inträde på arenan ”eländigt, brutalt och kort”. Men när staten visar sig oförmögen att hävda sin auktoritet, fylls det maktvakuum som uppstår ofrånkomligen av andra aktörer. In kommer den månghövdade, organiserade brottsligheten.

Inget nytt under solen. I medeltidens Skottland betalade bönderna hotfulla rövarband för att få leva i fred. Deras tribut formaliserades över tid och blev bekant som black mal – där ”mal” är ett fornnordiskt ord för överenskommelse och därmed ursprunget till det engelska ordet för utpressning, blackmail. När Sovjetunionen föll samman 1991 i femton separata stater var dessa ofta svaga och korrumperade. I Ryssland erbjöd den organiserade brottsligheten det beskydd som staten inte kunde, en relation som kom att bli känd som krysja, eller ”tak”.

När den organiserade brottsligheten tillåts ta plats i ett samhälle förskjuts även normer. Beteenden som tidigare förkastats omdefinieras som respektabla eller legitima. Kriminella grupper kan slå rot i de mest varierade sektorer, från narkotikaförsäljning till penningtvätt och förmedling av exklusiva antikviteter. Överallt där det finns en omättad efterfrågan finns också ett utbud, för både fattiga och rika, och marknaden för illegala varor och tjänster har över tid tenderat att globaliseras.

I en värld som blivit alltmer protektionistisk har den organiserade brottslighetens entreprenörer förblivit genuina internationalister. Iranska myndigheter har bistått smugglare av opiater från Afghanistan till västländer, där de också kunnat berika sig på en del av vinsten. En colombiansk drogkartell rekvirerade på 1990-talet en rysk militär ubåt, som sedermera användes för att smuggla kokain. Kuwaitisk polis stoppade 2017 en brevduva vid den irakiska gränsen, som i sin lilla ryggsäck bar på 178 narkotikaklassade tabletter – sannolikt inte den enda pippifågeln att utnyttjas för kriminella syften.

Som forskaren Mark Galeotti anmärker i sin senaste bok, Homo criminalis. How crime organises the world (2025), har organiserad brottslighet alltid varit gränsöverskridande – såväl bildligt som bokstavligt. Likt de första moderna stater som växte fram under 1600-talet har även kriminella grupper insett relationen mellan välstånd och makt. Det kostar trots allt pengar att anlita beskydd, muta poliser och skaffa sig advokater eller finansiella rådgivare som kan förvandla svarta pengar till vita.

Globaliseringen har gjort brottsligheten mer svårbehärskad. Betydande finansiella tillgångar kan med några knapptryckningar flyttas mellan olika jurisdiktioner. Danske Banks estniska filial avslöjades 2017 ha slussat över 200 miljarder dollar under ett drygt årtionde i strid med gällande regelverk – en av tidernas största penningtvättshärvor, men samtidigt enbart en droppe i havet. Enligt FN uppgår den samlade penningtvätten globalt till omkring 2,5 procent av världens bnp, eller 2,6 triljoner dollar varje år.

Banker utgör en central del av den organiserade brottslighetens blodomlopp. Men införseln av illegalt intjänade medel i den finansiella sektorn är bara det första steget. För att maskera pengarnas ursprung måste de därtill överföras till andra former av tillgångar, som fastigheter, investeringar på börsen eller – varför inte – kryptovalutor. Först i det sista steget, efter det att olika formella och informella avgifter betalats, har pengarnas ursprung maskerats så pass mycket att de kan användas på tryggt avstånd från granskande myndigheter.

I vissa fall får den organiserade brottsligheten säkerhetspolitiska dimensioner. I Kongo utvinner Kina kobolt, en verksamhet som sysselsätter tusentals barn under djupt exploaterande villkor, men som också är ett led i landets strävan att kontrollera utbudet av sällsynta jordartsmetaller. På ett liknande sätt har den ryska militären etablerat sig i Nordafrika i syfte att ta kontroll över tillgången till diamanter och guld, och i det rysk-ukrainska kriget har narkotikasmugglare på båda sidor av konflikten fortsatt att samarbeta.

Det är lätt att hemfalla åt pessimism. Den franske 1500-talspoeten och diplomaten Eustache Deschamps jämförde vid ett tillfälle rättvisan med en spindelväv: den fångar flugor men rivs sönder av större insekter. Knekten eller langaren har alltid stått längst ned i den kriminella näringskedjan. Resursstarka grupper har alltid haft lättare att kringgå lagen, inte sällan med benäget stöd av skrupelfria advokater och rådgivare.

Det är ett märkligt tillstånd: en välordnad och reglerad ekonomi som under ytan är genomsyrad av korruption, bedrägeri och kriminalitet. Det är en realitet som berör oss alla. Samma fartyg som transporterar helt vanliga, legala varor kan användas för narkotikasmuggling. Naiva eller vårdslösa banker kan snärjas i kedjor av penningtvätt. Det är alltså ingen anomali, utan en djupt mänsklig aktivitet – till synes omöjlig att utplåna, alltid ett steg före.