Fredrik Strage: Hon gör Bratislava till nya LA

På grund av banarbeten tar det sex timmar att åka tåg från Göteborg till Stockholm. Vi är trötta efter Way Out West men min dotter håller modet uppe, till och med när tåget blir stående i Borås – en ort som hon och andra tonåringar för fyra år sedan hånade på Tiktok. Då använde hon ordet ”Borås” för att beskriva allt som var tråkigt. Nu delar hon en selfie med texten ”någon måste hålla uppe stämningen i Borås” och ljudsätter den med Adélas sommarhit Ain’t in LA. Låten har blivit viral eftersom den ifrågasätter om Los Angeles verkligen är ett paradis där drömmar blir verklighet.

Adéla heter Jergová i efternamn och föddes 2003 i Slovakien. Hon växte upp i en välbärgad familj som såg till att hon kunde träna balett som treåring. Efter studier i Wien och London hamnade hon i Los Angeles där hon 2023 deltog i tv-tävlingen Dream academy. Den skulle ta fram den första internationella flickgruppen – modellerad efter sydkoreanska popsuccéer som Aespa och Blackpink. Adéla kämpade hårt för en plats i Katseye, som gruppen fick heta, men blev utröstad i ett av de första programmen.

Bedrövad och, enligt egen uppgift, näthatad gick hon in en ”emofas”. Hon solodebuterade med Homewrecked, en låt om hur hennes far varit otrogen och om en ”rotten, ugly rage inside of me”. Kraven från balettvärlden och popfabriken fyllde henne också med ett raseri som hon ventilerade på debut-ep:n The provocateur (på vars punkiga omslag hon ser ut att kissa stående mot en vägg).

Idén till Ain’t in LA fick Adéla efter att ha sett en gammal bild av sin mor framför popaffischer (som smugglats in i det då kommunistiska Slovakien av morfar). Hon började ifrågasätta om de coolaste tjejerna verkligen fanns i Kalifornien, som hon fått lära sig sedan hon upptäckte internet, och skrev refrängen: ”Maybe tonight, we don’t gotta run away. It’s all a lie, the baddest bitches ain’t in LA.”

I videon drar Adéla runt i Bratislavas förorter med sina kompisar medan barn i östeuropeiska folkdräkter dansar framför en bild av Hollywoodskylten. Hon återanvänder 2010-talet, främst Instagramföregångaren Tumblrs pastellnyanser och idolen Miley Cyrus (vars snarlika låt We can’t stop också inleds med en rap av producenten Theron Thomas).

Live uppträder Adéla framför en videovägg som säger att ”the baddest bitches” finns på en massa ställen runtom i världen: Madrid, Doha, Istanbul, São Paolo, Buenos Aires, Bryssel, Köln. Det har inspirerat fans till att dela låten intill raden ”someone’s gotta hold it down in [hemorten]” för att markera att de både är stolta över varifrån de kommer och coolast i stan. Ett fan skriver på Youtube: ”Jag växte upp i Östeuropa och såg hur amerikanska tjejer levde ett drömliv i LA, drack frappuccino och drog till Coachella. Det var en livsstil som jag aldrig kom nära så den här låten berör mig djupt.”

Häromveckan blev Adéla med Ain’t in LA den första slovakiska artisten på USA-listan någonsin. Ett tillfälle för landet att vinna popkulturellt anseende. Andy Warhols mor kom visserligen härifrån, men den breda publiken förknippar annars mest Slovakien med skräckfilmerna Hostel och Hostel 2. De ger en lika fördomsfull bild av landet som Borat ger av Kazakstan: allt är slitet och korrupt, kvinnorna är prostituerade och männen psykopater, gatubarn stryker omkring och tigger cigaretter (den som säger nej får huvudet krossat med en sten). ”Vi är rörande eniga om att filmen skadar bilden av vårt land”, sade kulturministern efter premiären 2006. Med lite tur kan Adélas framgångar se till att Bratislava blir mer än Centraleuropas Borås.