Fredrik Strage: Den meningslösa humorn åldras bäst

I somras inleddes en nedräkning på The Beatles webbplats. Skulle Paul och Ringo göra comeback med John och George som hologram? Eller skulle något annat spektakulärt hända? När klockan räknat ner till noll, och en lyxutgåva av albumet Rubber soul presenterades, var det lite av ett antiklimax. Den snarlika nedräkningen på Killinggängets webbplats slutade med en mer sensationell nyhet: humorgruppen gör comeback i Globen nästa sommar.

Jag blev glad redan innan jag förstod vad som skulle hända eftersom The Beatles-referensen påminde mig om Killinggängets främsta skapelse: sajten Spermaharen där de i 00-talets gryning ballade ur mer än de gjort både förr och senare. Spermaharen publicerade guiden ”Gör The Beatles till din favoritgrupp!” ”1. Köp några The Beatles-skivor. 2. Tyck om The Beatles-skivorna. 3. Köp fler The Beatles-skivor” och den mystiska artikeln ”Gör The Beatles till en liten påse som du bär på din mage”.

Det var inte ironiskt – Killinggänget älskade The Beatles – men genom att upprepa bandnamnet, alltid med ett ”The” först som om det behövdes, uppnådde man en komisk effekt. Spermaharen skapade också en fejkad Fonus-sajt där man kunde samla Eurofonuspoäng och välja avskedsceremonin ”The Beatles”. Skojigheterna ledde till en stämning från begravningsentreprenören som inte gillade sin nya slogan ”Vi är störst inom döden”.

Likt The Beatles har Killinggänget blivit ännu större efter döden (även om de aldrig formellt splittrades utan bara lade ner verksamheten). Deras inflytande märks i all bra humor som producerats i Sverige sedan millennieskiftet, från tv-program som Grotesco och Karatefylla till nätbaserade skrattfester av Freudian slip productions och Avdelning 44. Killing­gänget lyckades kombinera folklig flamsighet med bergmanska bråddjup. Få popkulturella fenomen har lika framgångsrikt fångat Sveriges själ.

Av den nya showens trailer att döma ska Killinggänget nästa sommar bjuda på sina mest älskade sketcher och figurer. Kommer det fortfarande att vara roligt? Eller kommer publiken att skratta mest för att de minns hur roligt det var första gången? Så var det när Monty Python uppträdde på 02 Arena i London 2014, efter en 34 år lång paus.

Killinggänget har varit borta hälften så länge: 17 år (för övrigt lika länge som de var aktiva, från debuten I manegen med Glenn Killing 1992 till Dramatenpjäsen Drömmen om Herrön 2009).

Humor är en färskvara. Likt skräck bygger den på tabun och sociala spänningar som när de förändras gör att publiken reagerar annorlunda. Kanske är det därför skämten som åldras bäst ofta är de som inte har något syfte eller ens en poäng.

Killinggänget nådde i sina mest besynnerliga stunder – som The Beatles-skämten – en sorts humorns nollpunkt där det skojiga förblir intakt när tiden går, som om det frusits i ett block av obegriplighet.

Nu när gänget tycks vara på ”greatest hits”-humör kan jag inte låta bli att önska favoriter ur deras repertoar. Följande nummer vill jag se i Globen: 1. URI X-Treme Sports (rasbiologer från Uppsala rasbiologiska instituts extremsportklubb kör bmx i Globen). 2. Harald Norbelie döper om gator till ”sill” (sketch som ströks från Killingshowen på Grand Hôtel 1999 eftersom ingen förstod vad den gick ut på eller hur den skulle spelas, Stockholmskännaren Harald Norbelie är inte längre i livet, men Killinggänget skulle själva kunna döpa om gator i Johanneshov till ”sill”). 3. Svenska kocklandslaget blir självmordssekt (Spermaharenföljetong som förtjänar att dramatiseras). Om inget av detta går att ordna hoppas jag att det i alla fall säljs rikligt med merch så att jag kan göra Killinggänget till en liten påse som jag bär på min mage.

Fredrik Strages 3 önskenummer av Killinggänget: