Fredrik Strage: Jag känner testosteronet pulsera i min kropp

"I hear the summer's almost gone and maybe everything is done", sjunger Popsicle i mina lurar men jag har en sak kvar på min att göra-lista för sommaren: Piteå. Så fort jag landat på Kallax kommer ett sms från Cecilia Hansson, poet bördig från Luleå, vars vän sett mig på planet och slagit larm: "HUR kan du åka hem till tjejen utan att kolla med mig hur du ska bete dig? Du är i fara, Fredrik. Säg för Guds skull kaffe med rätt betoning. Vet du ens hur man äntrar Paltzerian? Nämn inte att Pite är en håla! Säg att det påminner om Paris! Du får INTE skratta åt att de har ett café som heter Montparnasse! Beröm allt. Även myggen."

Jag som trodde att det skulle bli lätt att smälta in bland norrlänningarna. Min mor kommer från Gnarp så jag har 50% norrländska gener. Tyvärr räknas Hälsingland mer eller mindre som Södermalm när man kommer så här långt upp. Och ibland verkar folk tycka att jag har en störigt urban framtoning, exempelvis popstjärnan Annika Norlin som under en intervju spände blicken i mig och sa: "Jag blir irriterad bara du säger ordet 'Norrland'. Det är en spark rätt i skrotum."

Att jag druckit många Norrlands Guld verkar inte heller ge några pluspoäng, men jag är inte i Piteå för att vara mig själv en stund (som det hette i reklamen). Jag är här för att imponera på min flickvän. Hon säger i och för sig att hon är trött på norrbottniska machomän och föredrar en kulturkille som kan prata om musik och litteratur. Men min manliga intuition säger mig att hon i hemlighet nog skulle uppskatta att jag utsöndrade mer testosteron. Så när hon frågar vad jag vill hitta på i Piteå svarar jag: "Tja, äta lite palt, kanske. Skjuta lite ren. Dricka lite KA-ffe."

Hon ger mig torkat renkött och en burk Lapin Kulta redan i bilen så att jag klarar mig fram till Paltzerian, restaurangen som sedan sjuttiotalet har sålt de fläskfyllda potatisklumpar som förknippas med Piteå. Jag äntrar restaurangen med breda steg, som om en snöscooter skulle få plats mellan mina lår. Min flickvän nickar gillande när jag beställer mjölk till maten. Men suckar djupt när jag efter en tugga säger: "Det påminner faktiskt lite om dumplings." Attans, jag glömde Cecilia Hanssons varning att man som sörlänning inte ens får jämföra palt med kroppkakor.

Jag kvicknar till ur min schwiimen (som "paltkoma" heter på pitemål) genom ett kallt dopp på Pite havsbad. Det är så långgrunt att jag får rulla mig i det tio centimeter höga vattnet men min tjej ser nöjd ut och hennes släktingar kallar mig "hård".

Sedan kör vi till byn Sjulnäs där hon växte upp. Hon pekar ut ett hus som hon passerade på väg till skolan. "Där bodde en gubbe som brukade titta på tv. Det syntes från vägen. 'Jaha, nu tittar han på tv igen', sa vi. Vi hade inte så mycket annat att prata om. Det hände ingenting." Jag är på vippen att säga något om glesbygdsångest men minns Cecilias sms: "Om hon låtsas hata Pite, gå inte på det! Säg aldrig nåt ont om Pite, det är en fälla!"

Inte ens utflyttade Pitebor verkar kunna kritisera orten utan risk för repressalier; Liza Marklund fick sina fiskar varma i lokalpressen efter att ha beskrivit Pålmark, där hon växte upp, som "tundratrakten". Och ingen som jag träffar har hört talas om Popsicle som jag själv betraktar som stans främsta kulturexport. De drog visserligen härifrån redan på åttiotalet, sågade den lokala musikscenen ("det förekom inte ens någon punkrörelse") och har följaktligen aldrig utsetts till "årets utflyttade Pitebor" av Piteå-Tidningen.

Café Montparnasse har sedan länge stängt så jag behöver inte säga att centrum påminner om Paris. Men gågatan är mysig. Och när jag får följa med på fisketur upptäcker jag att "det är här man vet var gäddorna står" (som de lokala hjältarna Euskefeurat sjunger i sin hit "Det är hit man kommer när man kommer hem").

Jag drar upp inte mindre än två gäddor och blir så glad att jag kysser dem, efter att min fiskeguide avlägsnat kroken. Sedan låter vi dem simma vidare. "Du har nåt i ansiktet", säger min flickvän. "Hä ä ba gäddblod", svarar jag och känner det norrbottniska testosteronet pulsera i min kropp.