Niklas Ekdal: Sverige rycker på axlarna åt AI-revolutionen

Ibland tar jag fram min farfars fotoalbum. Helge Ekdal var förvaltare på stora gårdar, senare fastighetsmäklare i Småland. Hans farfar hade i sin tur varit lantarbetare vars son – min farfars far Albert – fick läsa till präst tack vare 1800-talets allmänna folkskola.

Helges svartvita bilder är ett titthål i den svenska folksjälen runt sekelskiftet 1900. Uppklädda människor med gravallvar och framtidstro i blicken. Strama foton av Stockholms slott och riksdagshuset, som lika gärna kunde vara tagna i dag.

I övrigt domineras albumet av näringsliv. Sida efter sida med fabriker, sågverk, ånglok, slussar, broar, skorstenar. Allting ryker. Allt andas fascination och stolthet över det exploderande industrisamhället. Nästan inget folk, bara anläggningar.

Vem skulle ta sådana bilder i dag?

Mot slutet av samlingen poserar farfar framför en bil och ett primitivt flygplan. Han levde ju genom det som kom att kallas bröderna Wright-ögonblicket: den första flygningen, som inom några decennier ledde till globala kommunikationer utan dess like, bombplan som lade hela städer i aska och bemannade resor till månen.
Det bästa och det värsta i samma teknologi. Den senaste tiden har många åkallat Wrightbrödernas bragd i Kitty Hawk 1903 som en parallell till sprången inom artificiell intelligens.

Först var det en AI som “rymde” från laboratoriet ut på internet, där den för egen maskin hackade sig in hos en konkurrent. Initiativkraften imponerar lika mycket som säkerhetsaspekterna skrämmer. Sedan skapade en AI världens första syntetiska virus, kapabelt att infektera bakterier. Denna lek med dna, livets programvara, öppnar lika hisnande perspektiv på uppsidan som på nedsidan.

Ska man vara optimist eller pessimist? Svaret kommer, givetvis, från den märklige triljonären Elon Musk. I en uppmärksammad intervju med The Economist medger ägaren bakom SpaceX och Tesla att han dagligen kastas mellan upphetsning och skräck. För tillfället väljer han “den filosofiska slutsatsen att se till den ljusa sidan”.

För Elon Musk betyder det att AI-system inom fem år kommer att överträffa summan av all mänsklig intelligens. Inom tio år har AI och robotar skapat ett sådant överflöd av välstånd för alla människor på jorden att pengar blir onödiga.
Tycka vad man vill om världens rikaste man och hans omdöme – det är rätt deppigt att notera kontrasten till den svenska valrörelsen. Här snackar vi barnbidrag, bensinpriser, bastubyggen på stränder och köttgaranti vid skolluncher. Tekniska revolutioner får USA och Kina ta hand om.

Det är tjänstefel av både politiker och väljare att fokusera på sådana trivialiteter när så mycket står på spel. EU måste skapa en investeringsmaskin som gör att uppfinningar inom AI stannar och växer i Europa. Sverige måste slå mynt av sin rena elektricitet och sina teknikbolag i framkant. En miniminivå vore bättre samordning av industristrategi, digitalpolitik och energipolitik, som i dag verkar i stuprör.

Finansiellt talar mycket för en rungande AI-krasch innan världsekonomin når den nya teknikens guldålder, Elon Musks värld av obegränsade tillgångar. Riskerna är monumentala. Våra politiker måste tala till medborgarna som vuxna om det ofattbara tekniksprång som nu sker.

Tills vidare har jag mer glädje av farfars fotoalbum än av valrörelsen.