Vilken tur vi har som lever nu – allt var inte bättre förr

Under rubriken ”Qväfd i sängen af gumman” läser jag om en liten man i Åseda som hittades död på juldagsmorgonen och som hustrun, ”en ovanligt diger qvinna”, hade råkat rulla över i sömnen. Jag läser också om en brevbärare i Gåsborn som under sina 14 år i yrket har traskat en sträcka motsvarande två och ett halvt varv runt jorden – följd av ytterligare en notis, publicerad två veckor senare, om hur samma brevbärare firat med ett par liter brännvin och av sina barn lämnats i skogen där han ”utmattad af trötthet blifvit liggande och frusit ihjäl”. Här finns också nyheter om en läkare i New York som slagit fast att ”ett alltför tidigt uppstigande om morgnarna är en ofta förekommande orsak till vansinne” och en annons för åderlåtning som botar såväl huvudvärk som astma.

De senaste månaderna har jag läst lika många ”Nya gamla nyheter” som jag läst Dagens Nyheter. Detta Facebookkonto delar tidningsklipp från förra sekelskiftet, de flesta hämtade från Kungliga bibliotekets arkiv. Den anonyma redaktören säger sig vilja sprida ”förfäran, underhållning och reflektion”. Under läsningen reflekterar jag över vilken tur vi har som lever nu – och hur enfaldigt det är att påstå att det var bättre förr.

I dessa texter tar difteri och spanska sjukan kål på folk, föräldralösa barn hamnar hos änglamakerskor och en folkskolelärare i Karlstad agar halvt ihjäl en tioårig flicka. Jämtlandsposten rapporterar 1899, under rubriken ”Hur man får bo i Stockholm”, att 23 personer (plus ”ett spätt gossebarn”) delar på tre rum och kök. Och ”Nya gamla nyheter-redaktören” föreslår – intill ett fotografi av kvinnor som kröker rygg över vattnet vid Slussen 1910 – att vi ska skänka en tanke till ”tvätterskorna i fordom dagar” i stället för att oja oss över att tvättkorgen är full.

Ibland anklagar läsare innehållet för att vara AI-genererat. ”Layouten ser ovanligt ren ut för att vara ett äkta tidningsklipp”, står det under en artikel om en avliden fabrikör i västgötska Horn som hälsade på hos en granne och ”råkade genom olyckshändelse få underlifvet genomborradt af ett stolsben”. Redaktören svarar att ”Nya gamla nyheter” inte kan faktakolla själva texten, men att det är en riktig notis ur Gefleposten 1893.

Det måleriska språket i gamla artiklar berodde till viss del på att journalistiken i slutet av 1800-talet inspirerades av skönlitteratur. Medan dagens journalister tävlar mot sociala medier om läsarnas uppmärksamhet tävlade man på den tiden mot romankonsten. I texten ”Amerikaniseringen av Dagens Nyheter”, publicerad i Presshistorisk årsbok 1990, skriver Göran Leth om hur journalistiken kring förra sekelskiftet övergav denna typ av berättande och i stället blev mer inriktad på fakta.

Vid ond bråd död behöll man dock de smaskiga detaljerna. Göran Leth citerar DN-artiklar om en explosion i en krutfabrik 1910 då man 300 meter bort fann ”en del av den förolyckade arbetaren, ett stycke af bröstet med vidhängande refben” och en stackars fabriksarbeterska som 1913 blev skalperad när ”maskinen grep det upplösta håret och fullständigt bortslet huvudsvålen ända ned till ögonbrynen”.

Att nyheterna nu för tiden bara är en massa våld och elände är ett ganska historielöst påstående. Snarare är texterna torra och formella. Allt färre journalister inspireras av skönlitteratur. Det må vara olyckligt, men minskar å andra sidan risken att de blir psykiskt sjuka, som den bondhustru som Skelleftebladet skrev om 1906: ”Hon kan numera icke sofva på nätterna och hennes anhöriga frukta ständigt för att ett anfall af vansinne skall blifva slutet på den hejdlösa romanläsningen.”