Fredrik Strage: Mänsklig idioti – utan några gränser

Jag trodde att 2000-talet skulle präglas av fred, frihet och förnuft. Den digitala revolutionen skulle göra oss klokare eftersom all kunskap nu bara var ett klick bort. Men jag började tvivla innan det ens gått ett år av det nya årtusendet. Det var i samband med att jag såg en ung man snorta wasabi, en annan nita fast sina genitalier på en ladugårdsvägg och en tredje hoppa in i en överfull bajamaja som vändes upp och ner. Realityserien Jackass, som hade premiär på MTV i oktober 2000, visade att det inte fanns några gränser för mänsklig idioti.

I varje avsnitt sade programledaren Johnny Knoxville att han skulle göra något korkat och sedan gjorde han det: ”Hej, jag heter Johnny Knoxville! I dag ska jag kissa på ett elstängsel! Nu kör vi! [BZZZZT] Aj, aj, aj.” Även om man ansåg sig för fin för att titta på Jackass var det omöjligt att inte skratta åt de tvära kasten mellan entusiasm och smärta.

Programmet gjorde succé men när ungdomar började härma de farliga tricken (och slå sig fördärvade) blev kritikstormen så stark att MTV lade ner serien. År 2002 kom i stället Jackass the movie som med en budget på knappt 5 miljoner dollar drog in över 79 miljoner. Uppföljarna Jackass number two, Jackass 3D och Jackass forever blev lika framgångsrika trots – eller kanske på grund av – att de inte ändrade sitt vinnande koncept. De bjöd bara på scen efter scen där Johnny Knoxville och hans självdestruktiva polare Steve-O, Bam Margera, Ryan Dunn, Wee-Man och Chris Pontius fortsatte att göra sig illa. Jackass kokade ner humor till sin essens: att snubbla på ett bananskal. Eller som Johnny Knoxville sade när den senaste filmen fick premiär 2022: ”Det har varit roligt att någon ramlar omkull sedan tidernas begynnelse. Grottmänniskorna skrattade åt det.”

De största blessyrerna ådrog sig gänget när de festade. Steve-O och Bam Margera fick svåra missbruksproblem. En full Ryan Dunn körde ihjäl sig i sin Porsche 2011. Men fansen fortsatte att följa sina idoler och de farliga upptågen blev ännu mer engagerande när man fått en relation till killarna.

År 2008 lyckades Steve-O bli nykter och förvandlades från drogad dåre – den Jackass-stjärna som de flesta trodde skulle dö först – till ödmjuk podcastvärd. Hans vänskap med Bam Margera – den i gänget som det gått sämst för och som hotat de andra till livet – är rörande. Jackass forever, fjärde filmen, beskrevs i överraskande många recensioner som ”hjärtvärmande”. ”Mitt i blodet och spyorna och avföringen så finns här också en värme och en avundsvärd känsla av kamratskap”, tyckte Hannah Strong i The Guardian.

Värmen och humorn skiljer Jackass från efterföljare på Youtube som aldrig fått samma mainstreamstatus.

Ryska våghalsar som Evgenij Tjebotarev utför betydligt mer dödsföraktande trick (som en baklängesvolt från en stege varpå fem bilar kör i 120 under honom) men jag bryr mig ändå mer om att Johnny Knoxville blir stångad av en tjur. Hjärnskakningen som han fick när han lekte matador i Jackass forever var den 16:e i ordningen och ledde även till en blödning som fick Steve-O att utesluta fler filmer: ”Att Johnny Knoxville slår sig i huvudet är inte roligt för oss längre.”

Men det ÄR fortfarande roligt för en stor del av mänskligheten så nyligen meddelade Johnny Knoxville att den femte Jackass-filmen får premiär den 26 juni. Det återstår att se hur farliga trick han vågar sig på som bräcklig 55-åring. Att halka på ett aldrig så litet bananskal kan få honom att bryta lårbenshalsen.